Berggransångaren är mycket lik gransångaren. Fåglar i Kaukasus mest lik sibirisk gransångare (P. c. tristis), men med smalare mörkare näbb, brunare ovansida och mattgula sidor. Populationen i Kashmir, P. s. lorenzii, är varmare och mörkare brun än nominatformen. Berggransångarens sång är nästan identisk med gransångarens, men locklätet är ett svagt psuu.
Berggransångare delas in i två underarter med skilda utbredningsområden:
Båda underarter flyttar till lägre höjder på vintern. Den är sympatrisk med gransångaren i ett litet område i västra Kaukasus, men hybrider förekommer sällan, om någonsin. Vissa auktoriteter, bland annat BirdLife Sverige, delar upp taxonet i två arter, kashmirgransångare P. sindianus och kaukasisk gransångare P. lorenzii.
Under häckningssäsongen återfinns berggransångaren i tall- och björkskog, pilsumpskog, vassbälten, poppellundar och alar utmed åar och forsar, men även i trädgårdar, buskage med havtorn, Myricaria elegans eller rhododendron samt på sluttningar med en och bland dvärgbjörk vid trädgränsen. Den häckar från maj till början av augusti och lägger två till fem ägg. Det är osäkert vad den livnär sig av, men troligen småinsekter, spindlar och under hösten bär.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka 82.000-320.000 par. Eftersom Europa antas motsvara ungefär 35% av artens utbredningsområde uppskattas världspopulationen till 468.000-1.829.000 vuxna individer.
