Aplomadofalk (Falco femoralis) är en amerikansk fågel i familjen falkar inom ordningen falkfåglar. Den är vida spridd från Mexiko till Eldslandet. Arten utrotades från USA på 1930-talet, men frisläppta fåglar uppfödda i fångenskap häckar nu återigen i det vilda i Mexiko.
Aplomadofalken är en medelstor (38–43 cm) slank falk med fyrkantigt huvud, lång och rundad stjärt samt långa spetsiga vingar. Fjäderdräkten är färgglad med mörkbrun till skifferblå ovansida och trefärgad undersida i vitt, svart och rostbrunt. Ett mörkt band skiljer det vita till beigefärgade bröstet från den rostfärgade buken. Stjärten är bandad i svart och vitt, liksom undersidan av vingarna.
Fåglar skiljer sig något åt geografiskt, där de i norr har fullständigt bröstband och blågrå ovansida, medan sydlgiare fåglar har brutet bröstband och är ljusare på ryggen (det senare dock ej i Anderna).
Aplomadofalk delas in i tre underarter med följande utbredning:
Aplomadofalken hittas i gräsmarker och savann, skogsbryn, jordbruksmarker kaktusöken och buskstäpp. I USA förekommer den i ökenlandskap och i kustnära gräsmarker med spridda yuccapalmer och Prosopis. Den jagar fåglar i flykten i hög hastighet men kan också gå på marken, på jakt efter allt från insekter till ödlor och små däggdjur. Par kan ses jaga kooperativt.
Aplomadofalken häckar i träd och yuccapalmer, men även på kraftledningsstolpar eller direkt på marken. Den bygger inte sitt eget bo utan återanvänder gamla bon från rovfåglar och kråkfåglar. Ibland kan den till och med ta över aktiva bon och jaga bort de befintliga hyresgästerna. Arten lägger en kull med två till fyra ägg som ruvas i 31–32 dagar. Efter ytterligare 28–35 dagar är fåglarna flygga.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 200.000 häckande individer.
