Asiatisk jättebålgeting (Vespa mandarinia) är en getingart som beskrevs av Frederick Smith 1852. Arten ingår i släktet bålgetingar och familjen getingar.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Te
TerrestriskOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
A
börjar medAsiatisk jättebålgeting betraktas som världens största getingart. Drottningen har en vingbredd på mer än 76 mm och en kroppslängd som kan överstiga 50 mm. Hanar och arbetare är mindre, med kroppslängder på mellan 35 och 39 mm. Huvudet är brett och ljust orangegult med mellan- till mörkbruna antenner och mörkbruna till svarta ögon. Käkarna är stora och mörkt orangefärgade. Mellankroppen är mörkbrun med gråaktiga vingar. Bakkroppen är mörkbrun med smala, gula band baktill på varje tergit (ovansidans segment) utom det sjätte (bakersta hos honorna), som är helt och hållet gult. Gadden kan bli upptill 6 mm lång.
Den asiatiska jättebålgetingen förekommer i lägre berg och skogar, men undviker slättmark och alltför höga höjder. Arten är en långflygare, och rör sig ofta 1 till 2 km från boet, i undantagsfall upp till 8 km. Arten har få fiender, men det förekommer att bivråkar attackerar bona.
Den asiatiska jättebålgetingen fångar i huvudsak andra insekter som blir föda åt larverna, som bin, andra getingarter och bönsyrsor. Bytet tuggas sönder till en gröt, som larverna matas med. I gengäld producerar larverna en klar, proteinrik utsöndring, som arbetarna äter. Förutom denna utsöndring, lever de vuxna djuren av sav, speciellt från ekar, och söta, mjukskaliga frukter.
En, ibland två till tre asiatiska jättebålgetingar brukar flyga tillsammans som spejare. Hittar de till exempel en koloni med bin, markeras stället med feromoner som lockar dit andra getingar vilka tillsammans går till attack. Det östasiatiska biet har emellertid utvecklat en effektiv skyddsstategi mot denna och andra rovgetingar. När spejare kommer attackeras de omedelbart av en svärm honungsbin som omger dem och börjar vibrera sina flygmuskler på samma sätt som de gör när de ska värma kupan under kalla dagar. På så sätt ökar temperaturen till 45–46° och spejarna dör. Bina själva tål högre temperaturer och påverkas inte.
Getingarna är mycket giftiga. För en människa är giftet dödligt om man får många stick, och dödsfall rapporteras periodvis i Kina och Japan. Människor som får allergiska besvär till följd av getingstick löper särskilt stor risk att hamna i anafylaktisk chock. Giftet innehåller en typ av peptid som är vanligt förekommande i just getingar, mastoparan, som kan lösa upp vävnader. Det innehåller också en för asiatisk jättebålgeting specifik typ av nervgift, kallat mandaratoxin. Giftet kan orsaka skador på den stucknes lever och njurar och vanliga dödsorsaker är multipel organsvikt och hjärtstillestånd.
