Svarthuvad vävare är en 14–16 centimeter lång fågel som tillhör en grupp vävare med mycket likartad teckning, i stort svart huvud och gulaktig kropp. Den svarthuvade vävaren känns normalt igen på kombinationen av en gul halsring, gult bröst utan orangeröd ton, mörkt öga och fint längsstrimmig gråbrun rygg. Underarten dimidiatus har dock kastanjefärgad undersida, med det gula begränsat till undergumpen. Liknande gulryggig vävare och jubavävare saknar den gula kragen.
Honan och hanen utanför häckningstid saknar det svarta huvudet och liknar sydlig maskvävare, men har mörka ögon och en mörkare näbb. Det beiga bröstet skiljer den från gulryggig vävare utanför häckningstid.
Svarthuvad vävare delas in i fyra underarter med följande utbredning:
Vissa urskiljer även underarten fischeri med utbredning i östra Demokratiska republiken Kongo, Uganda, västra Kenya, nordvästra Tanzania och norra Zambia.
Svarthuvad vävare är en av flera afrikanska arter som (med människans hjälp) även etablerat sig i Europa på senare år och har nu fritt levande populationer i södra Portugal där även gulkronad eldvävare (Euplectes afer) och helenaastrild (Estrilda astrild) finns.
Arten hybridiserar troligen med victoriavävare i Uganda.
Fågeln förekommer i fuktiga områden med högt gräs nära floder eller stillastående vatten samt fält med vass eller papyrus. Den livnär sig av frödn och insekter. Arten har ett polygynt häckningsbeteende, med två eller tre honor i reviret samtidigt. Den häckar huvudsakligen en och en, men ibland i kolonier bredvid smalnäbbad vävare och byvävare, ibland också mindre maskvävare eller sydlig eldvävare. Boet är sfäriskt eller lökformat med ingång undertill utan tunnel, generellt mer än två meter ovan mark eller vatten. Honan lägger två till tre vita, blågröna, grårosa eller bruna ägg och ruvar dessa ensam. Båda könen matar dock ungarna. Arten boparasiteras av didrikglansgök.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
