Dvärgkanadagåsen
Dvärgkanadagåsen (Branta hutchinsii) är en fågel inom släktgruppen gäss. I Sverige fick den artstatus i januari 2007, efter att tidigare kategoriserats som en del av kanadagåsen.
Till utseendet påminner den om en mindre kanadagås, med proportionerligt kortare hals och mindre näbb. Flertalet av underarterna som exempelvis B. h. leucopareia och B. h. minima är också mörkare än kanadagåsens underarter (förutom B. c. occidentalis som har ett mycket mörkt bröst). B. h. minima är den allra minsta av dvärgkanadagässens underarter, med en längd på cirka 60 cm, ett vingspann på 110 cm och en vikt på bara 1600 gram, vilket i genomsnitt är 100 gram lättare än den vitkindade gåsen. Både leucopareia och hutchinsii väger omkring dubbelt så mycket som minima och är båda lika långa som vitkindad gås, det vill säga cirka 69 cm, men med ett något mindre vingspann.
Underarten hutchinsii är den som till fjäderdräkten är mest lik kanadagåsen, då den har ett ljust bröst, vilket emellertid har en gråare nyans än de ljusbröstade underarterna av kanadagås. Dess huvudform är fyrkantigt med en brant sluttande panna, till skillnad från den mer rundade huvudformen hos minima. Underarten B. h. leucopareia har en vit halsring mellan den svarta halsen och det mörkbruna bröstet. Denna vita halsring förekommer hos individer inom alla populationer av både dvärgkanadagås och kanadagås, men inte lika ofta.
Dvärgkanadagåsen häckar i norra och nordvästra Kanada, Alaska, på Aleuterna och på västra Grönland. Dagens population av dvärgkanadagås delas i sin tur upp i fyra underarter:
Den är en flyttfågel och dess vinterkvarter är stora delar av USA, norra Mexiko och lokalt i västra Kanada.
Tidigare urskildes den utdöda populationen som häckade på Berings ö och i norra Kurilerna som en egen underart asiatica. Denna inkluderas numera i leucopareia.
Genom ringmärkning har man konstaterat att dvärgkanadagäss, i varje fall av nominatformen B. h. hutchinsii, spontant kan ta sig till Västeuropa. De återfinns också tillfälligt på Kamtjatkahalvön i östra Sibirien, i östra Kina samt i Japan. Den har observerats vid ett flertal tillfällen i Sverige. Dock anses inte dessa fåglar vara spontant förekommande. Flest rapporter gäller underarten B. h. minima, medan övriga gäller nominatformen B. h. hutchinsii.
Dvärgkanadagåsen häckar utmed dammar och rinnande vattendrag på tundran, dock i Aleuterna på sydvända grässluttningar ovanför klippiga kuster. Arten intar enbart vegetabilisk föda, framför allt gräs, frön, säd och bär. Det stora och öppna skålformade boet av torrt gräs, lavar och mossor placeras på en upphöjd plats nära vatten, ibland på klippor. Däri lägger den en kull med två till åtta ägg som ruvas i 25 till 28 dagar.
Dvärgkanadagåsen är vida spridd med en uppskattad världspopulation på mellan 920 000 och 1,4 miljoner individer, varav färre än 100 par häckar i Ryssland. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).
