Kanadagås (Branta canadensis) är en fågel inom släktgruppen gäss med sin ursprungliga utbredning i Nordamerika men som genom introduktion nu har en stor population i Europa och även i Nya Zeeland. Dvärgkanadagåsen behandlades länge som en underart till kanadagåsen men har idag artstatus.
Kanadagås är den största och mest långhalsade gåsen som häckar i Europa med en längd på mellan 90 och 105 centimeter, ett vingspann mellan 1,6 och 1,8 meter och en genomsnittlig vikt på 4 500 gram, men de kan väga upp till 5 500 gram. Könen och åldrarna är lika. Huvud och hals är svart med en vit fläck på strupen. Näbben och fötterna är gråsvarta. Bröstet är ljust. Buken och kroppssidorna är beigebruna med tydliga tvärband. Vingovansidan och ryggen mörkare gråbrun. Under- och övergump vit och stjärten svartgrå.
Underarten B. c. occidentalis är mindre än nominatformen med en genomsnittlig längd på cirka 95 cm och en genomsnittlig vikt på 3 500 gram. Den skiljer sig också från nominatformen genom sin mycket mörka fjäderdräkt där bröstet och vingovansidan är mörkt brun. Vissa populationer av denna underart har en liten vit strupfläck och hos vissa individer kan den saknas helt.
Dvärgkanadagåsen ser ut som en mindre kanadagås, med proportionerligt kortare hals och mindre näbb. Flertalet av dvärgkanadagåsens underarter, som B. h. leucopareia och B. h. minima är också mörkare än kanadagåsens underarter (förutom B. c. occidentalis som har mycket mörkt bröst). Dvärgkanadagåsens nominatform hutchinsii är den underart som till fjäderdräkten är mest lik kanadagåsen, då den har ett ljust bröst, vilket emellertid har en gråare nyans än de ljusbröstade underarterna av kanadagås. Dess huvudform är fyrkantigt med en brant sluttande panna, till skillnad från den mer rundade huvudformen hos minima. Underarten B. h. leucopareia har en vit halsring mellan den svarta halsen och det mörkbruna bröstet. Denna vita halsring förekommer hos individer inom alla populationer av både dvärgkanadagås och kanadagås, men inte lika ofta.
Kanadagåsens ursprungliga utbredningsområde är Kanada, Alaska och norra USA. Den flyttar söderut på vintern till USA och Mexiko och befinner sig då på ett ungefär mellan 40:e breddgraden och kräftans vändkrets, det vill säga 23:e breddgraden.
Kanadagåsen har vissa överlappande häckningsområden med den nordligare dvärgkanadagåsen (Branta hutchinsii) som tidigare kategoriserades som en underart. Dock hybridiserar de sällan.
Kanadagåsen förekommer främst i öppna sjöar och i skärgården, men även i parker och jordbruksbygd med mindre sjöar eller dammar. Den verkar föredra stränder som är förhållandevis fasta. Den häckar även i myrområden som har större vattenspeglar. Oftast placeras boet bara några meter från vattnet, men ibland förekommer det också bon långt upp på land.
Födan består främst av gräs och andra växter samt deras rötter, men det förekommer att den även äter små insekter och fisk. Kanadagäss i parker låter sig gärna matas med bröd av människor. I en större flock med betande kanadagäss håller några gäss vakt medan de andra betar.
Utanför häckningstiden lever kanadagåsen i stora flockar. Häckning sker främst i områden med högt gräs och vegetation. Boet är en grop i marken med gräs, pinnar och torv som fylls med gråvitt dun. Honan lägger de enfärgat gråvita äggen främst mellan april och maj, oftast fem till sju ägg som i genomsnitt brukar väga 175,5 gram per styck som nylagt. Äggen ruvas i ungefär 30 dygn och ungarna blir flygga efter cirka 40–50 dygn. Oftast stannar ungarna hos föräldrarna fram till nästa häckning. Om flera kanadagåspar på samma plats får ungar slås kullarna ofta samman till en större flock med ungar som vaktas i skift av föräldraparen.
Merparten av världens populationer av kanadagås ökar, men det finns de som minskar. Underarten asiatica som förekom i området kring Berings hav är utdöd sedan ungefär 1914. Kanadagåsen har ett mycket stort utbredningsområde. Den globala populationen uppskattas till cirka 5 000 000–6 200 000 individer varav den europeiska uppskattas till 2 000–10 000 adulta individer. Baserat på detta kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).
Kanadagåsen anses i många av de områden där den är introducerad vara ett skadedjur, bland annat för att den äter upp växter och lämnar stora mängder spillning efter sig.
