Klippyton (Python sebae), även assala eller hieroglyform, är en art i släktet Python och familjen pytonormar. Arten innefattar två underarter. Den ena påträffas i centrala och västra Afrika (P. s. sebae) och den andra i södra Afrika (P. s. natalensis).
Den afrikanska klippytonormen är tillsammans med den gröna anakondan, nätpytonormen, den burmesiska pytonormen och ametistpytonormen en av de fem största ormarna i världen. Den blir vanligen mellan tre och fyra meter lång men kan nå sex meters längd; den är därmed den längsta ormen i Afrika. I vuxen ålder ligger dess vikt vanligen mellan 44 och 55 kilogram.
Den har en tjock kropp som är täckt av färgade fläckar som ofta går ihop till en bred, irreguljär rand. Kroppsmarkeringen varierar ofta mellan brun, olivgrön, kastanj och gul, men bleknar till vit på undersidan. Huvudet är triangulärt och markeras på toppen med ett mörkbrunt "spjuthuvud" med en gulaktig kontur.
Klippytonormen finns över nästan hela Afrika söder om Sahara, från Senegal i väst till Etiopien och Somalia i öst och i söder till Namibia och Sydafrika. Den kan påträffas i ett brett spektrum av olika miljöer, såsom skogar, savanner, grässlätter, halvöknar och klippområden. Den förknippas särskilt med områden med permanenta vattensamlingar och påträffas ofta i träsk, sjöar och floder. Ormen kan också anpassa sig till miljöer kring mänskliga bosättningar, särskilt sockerrörsfält.
Likt andra pytonormar är klippytonormen inte giftig. Den dödar istället sitt byte genom att krama ihjäl det. Efter att ha bitit tag i sitt byte lindar ormen sin kropp omkring det och drar åt sitt grepp för varje gång bytet andas ut. Bytets kommande död tros orsakas av hjärtstillestånd snarare än genom kvävning eller krossning. Ormen livnär sig på en mängd stora gnagare, apor, vårtsvin, antiloper, flyghundar, varaner och även krokodiler i skogsområden och på råttor, fjäderfän, hundar och getter i förortsområden. Andra rovdjur som leopard, lejon och gepard kan också falla offer för ormen. Men möten i denna situation är mycket sällsynta och ormen riktar då ofta in sig på deras ungar då en grupp av dessa stora katter kan driva ormen på flykt.
