Halsbandskungsfiskare (Todiramphus chloris) är en fågel i familjen kungsfiskare inom ordningen praktfåglar med vid utbredning från Röda havet till Stilla havet. Efter DNA-studier har ett antal tidigare underarter urskilts som egna arter.
Halsbandskungsfiskaren är en 22-29 centimeter lång fågel, varierande blå eller grön ovan, vit eller beige under, med ett vitt halsband. Vissa underarter (se nedan) har ett vitt eller beige ögonbrynsstreck, medan andra har en vit fläck mellan ögat och näbben, ibland också ett svart ögonstreck. Den stora näbben är svart, blekgul längst in på undre näbbhalvan. Honan tenderar att vara grönare än hanen, medan ungfågeln är mattare med mörk fjällning på hals och bröst. Fågeln har ett antal olika läten som varierar geografiskt. Det mest typiska är högljutt, hårt och metalliskt.
Halsbandskungsfiskare delas numera oftast in i 14 underarter, här fem grupper:
Halsbandskungsfiskaren förekommer vanligast i kustområden, framför allt i mangroveträsk, men bebor även jordbruksområden, öppet skogslandskap, gräsmarker och trädgårdar. I vissa delar av utbredningsområdet, särskilt på öar, kan den ses längre inåt land i skog eller berg. Den ses ofta sitta synligt på ledningar, stenar eller grenar.
I kustnära områden är favoritfödan små krabbor, men den kan även inta insekter, maskar, sniglar, räkor, grodor, ödlor, småfisk och ibland även småfåglar. Den sitter nästan orörlig i långa perioder och väntar på ett byte. Efter fångst återvänder den till samma sittplats där den slår bytet mot en gren.
Arten häckar i ett hålutrymme, antingen ett naturligt trädhål eller ett som den själv gräver ut i ruttet trä, en termitstack eller en jordbank. Den kan också ta över gamla hackspettshål. Två till sju ägg läggs direkt på golvet utan bomaterial. Båda könen ruvar äggen och matar ungarna som lämnar boet 44 dagar efter kläckning. Den lägger ofta två kullar.
Arten har ett mycket stort utbredningsområde och beskrivs som vida spridd och vanlig till mycket vanlig. Den anses dock minska i antal på grund av exploatering i mangroveträsk. Den tros också vara sårbar för plötsliga händelser som tropiska stormar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC), men inkluderar även arterna sacer, colonus, sordidus, albicilla och tristrami i bedömningen. Underarten kalbaensis i Förenade Arabemiraten är mycket fåtalig med en population på 55 par eller färre som nästan enbart är begränsad till Khor Kalba, även om den nyligen konstaterats häcka även i Khor Shinass i Oman.
