Stor fladdermus
Större brunfladdermus, i Finland samt tidigare i Sverige stor fladdermus (Nyctalus noctula), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
In
InsektsätareKö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Vi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
To
TorporTorpor är den kortvariga formen av dvala hos djur, som är frågan om timmar. Den ska särskiljas från exempelvis vinterdvala, där perioden av d...
Al
Altriciella djurAr
ArborealFö
Förföljande rovdjurSo
SocialKo
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
Mi
MigrerarAt
Att gå i ideDvala, även kallat vinterdvala, kölddvala, hibernation eller att gå i ide är ett tillstånd av inaktivitet då ett endotermt djur sänker sin a...
C
börjar medDen är Sveriges största fladdermus med en vingbredd mellan 30 och 45 cm, kroppslängd (huvud och bål) mellan 7 och 8,5 cm och vikt upp till 40 g. Pälsen är enfärgat rödbrun. Ansikte och öron är brunsvarta.
Artens tredje finger är längre än hos andra släktmedlemmar och lillfingret är betydlig kortare än det fjärde fingret. Underarmarnas längd ligger mellan 4,9 och 5,8 cm. Vid foten förekommer en lång hälsporre (calcar). Tandformeln är som hos alla arter i släktet Nyctalus I 2/3 C 1/1 P 2/2 M 3/3. Svansen är 4 till 6 cm lång.
Större brunfladdermus finns i större delen av Europa upp till 60°N, söderut till Nordafrika och österut över hela det tempererade Asien.
I Sverige är den vanligast i Götaland, men förekommer ställvis längs Norrlandskusten troligtvis ända upp till Västerbotten. I Finland förekommer arten endast sporadiskt, totalt 25 fynd har gjorts i söder (dock ej på Åland) och sydväst upp till Södra Österbotten. Finlands artdatacenter beskriver den som "slumpmässig vandrare".
Större brunfladdermus kan jaga redan på eftermiddagen. Till skillnad från de flesta andra svenska fladdermöss har den en rak flykt. Födan består av flygande skalbaggar och nattflyn. Lätet, när det når ner i den hörbara delen av tonskalan, är högt och gnisslande. Lätets frekvens varierar, men medelfrekvensen ligger runt 20 kHz.
Arten finns i lövskog och kulturlandskap, gärna med tillgång till sjöar. Kan även förekomma i kusttrakter.
Under våren bildar honor egna kolonier som är skilda från hannarna. Platsen där ungarna föds kan ligga 1 000 km (eller i undantagsfall 1 500 km) från platsen för vinterdvalan. Efter ungarnas födelse i juni eller juli har kolonin cirka 20 till 50 medlemmar och sällan upp till 100 medlemmar. Viloplatsen är ofta håligheter i träd, ibland bergssprickor, grottor eller fladdermusholkar och sällan byggnader. Cirka 3 till 4 veckor efter födelsen får ungarna flygförmåga och kolonins medlemmar återvänder till området där de går i ide. Där bildas blandade kolonier med hannarna som i grottor kan ha upp till 10 000 medlemmar. Vinterdvalan sker även i de andra nämnda gömställena men byggnader undviks allmänt.
Kortare vandringar under sommaren tillsammans med svalor eller seglare kan förekomma. Större brunfladdermus har två olika läten för ekolokaliseringen. Vid jakt i skogarnas undervegetation ligger lätets frekvens mellan 25 och 45 kHz. När arten jagar ovanför trädens kronor ligger frekvensen mellan 19 och 25 kHz.
I bergstrakter når arten 1900 meter över havet.