Kortvingegöken är en medelstor (33 cm), grå gök med tydlig brun ton på ovansidan och bruna ögon. Den är gråare på huvud och strupe, undertill vit med bred svart bandning. Den långa stjärten har ett brett subterminalt band och tydlig vit bandning på yttre och centrala stjärtpennor. Honan är brunare på strupe och övre delen av bröstet medan ungfågeln är brunbandad.
Kortvingegök delas in i två underarter med följande utbredning:
Tillfälligt har kortvingegöken påträffats i Japan och Pakistan.
Kortvingegöken förekommer i både lövfällande och städsegrön skog samt i mer buskartad miljö i torrare områden upp till 2800 meters höjd. Den lever av insekter, främst stora fjärilslarver, men även fjärilar, gräshoppor och myror samt också frukt. Mestadels födosöker den högt i trädtaket, men ibland på marken. Fågeln hörs ropa mellan maj och juli i Indien, januari-maj i Sri Lanka och januari-augusti i Malaysia. Liksom många andra gökare är den en boparasit som lägger ägg i andra fåglars bon, i Indien mest kråkfåglar och drongor, men även orientgylling, brun törnskata, svartgul brednäbb och streckad spindeljägare har noterats.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig och vida spridd.
