Wilsonsimsnäppa (Phalaropus tricolor) är en nordamerikansk vadare i familjen snäppor. Liksom de två andra arter simsnäppor, men olikt de flesta andra fåglar, har den omvänd könsordning, där hanen är mindre bjärt färgad, ruvar äggen och tar hand om ungarna, inte honan. Arten häckar i västra Nordamerika och flyttar vintertid till Sydamerika. Den är en sällsynt men regelbunden gäst i Västeuropa. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Namnet wilsonsimsnäppa är en hyllning till den amerikanske ornitologen Alexander Wilson. Det vetenskapliga artnamnet tricolor betyder "trefärgad".
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareTe
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Po
PolyandriPo
Polygama djurPolygami, eller månggifte, står i motsats till monogami, det vill säga äktenskap mellan två personer. Följande terminologi brukar användas f...
Ko
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
So
SocialMi
MigrerarW
börjar medWilsonsimsnäppan är störst av de tre simsnäpporna med en storlek på mellan 22 och 24 centimeter. Den har en lång mycket smal, svart näbb likt en nål, lång hals och långa ben. I flykten ser man en vit övergump och dess tars sticker ut längre än stjärten. De adulta fåglarna har mörka ben.
Den häckande honan har i huvudsak grå och mörkt rödbrun ovansidan och vit undersida. Ett rödbrunt parti på sidan av halsen går över i ett svart parti på sidan av huvudet och bildar en ansiktsmask. Den är grå ovanpå huvudet och har vit kind och haka och framsidan av dess hals och bröst är guldgult. Den häckande hanen är en blekare variant av honan.
Vintertid är den adulta fågeln ljust grå på ovansidan och vit undertill. De juvenila fåglarna har gula ben och är grå- och brunvattrade på ovansidan och vita undertill och påminner om de adulta fåglarna vintertid.
Fågeln lockar i flykten med ett nasalt och kort "vitt".
Wilsonsimsnäppan är en flyttfågel som häckar på prärierna i Nordamerika, i västra Kanada och västra USA. Vintertid flyttar den till Sydamerika. Den är en saltälskande art som ses födosöka i stora antal på sina flyttningar vid saltsjöar som Mono Lake i Kalifornien och Great Salt Lake i Utah, ofta tillsammans med smalnäbbad simsnäppa.
Fågeln är en sällsynt gäst i Västeuropa, huvudsakligen från mitten av augusti till slutet av september. Exempelvis ses ett tiotal till 20-tal individer varje år i Storbritannien. Arten har även påträffats längre österut, med fynd i Turkiet, Rumänien, Grekland, Oman och Förenade Arabemiraten.
I Sverige har den observerats vid tio tillfällen, senast i oktober 2014 i Uppland. Den första sågs i juni i lappländska Ammarnäs 1963. Alla utom två fynd är gjorda i maj eller juni.
Som hos de andra två arterna av simsnäppa har wilsonsimsnäppan omvänd könsordning vilket innebär att honan är större och har en starkare och mer färggrann häckningsdräkt. Honorna slåss om revir och uppvaktar hanarna och de kan aggressivt försvara sitt revir och sin hane. Så fort honan har lagt ägg påbörjar hon sin flytt söderut och hanen får ruva de tre till fyra äggen som lagts i en fördjupning nära vatten. När ungarna kläckts klara de sig själva. Arten är ofta orädd för människor och lätt att komma nära.
När den födosöker simmar den runt i små, snabba cirklar för att skapa en liten vattenvirvel. Den gör så för att virvla upp mat, som insekter och kräftdjur från botten i grunda vatten som den sedan plockar i virvelns utkant.
Trots att den är vanlig har populationen minskat i vissa delar av artens utbredningsområde främst på grund av habitatförändring av prärie-våtmarker och av vissa lokaler som är viktiga under flyttningarna. Totalt sett verkar den dock ha ökat något i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.
