Stillahavssill (Clupea pallasii) är en art i familjen sillfiskar som finns i norra Stilla havet och delar av Arktis.
Stillahavssillen är en avlång, lätt ihoptryckt sillfisk med djupt kluven stjärtfena. Fenorna saknar taggstrålar, och har endast mjukstrålar. Ryggen är mörkt blågrön till olivfä'rgad, och kroppen övergår till silverfärg på sidor och buk. Som mest kan arten bli 46 cm lång.
Stillahavssillen finns i Arktis från Vita havet till Obs flodmynning, i norra Stilla havet från Anadyrbukten i Berings hav längs östra Kamtjatka till Japan och västra Korea, samt från Beauforthavet och Kenthalvön i Nunavut i Kanada söderut längs Nordamerikas västkust till norra Baja California i Mexiko.
Arten är stimbildande och lever pelagiskt i kustnära vatten ner till ett djup av 475 m. Den kan även gå in i bräckvatten och rent sötvatten. Inlandspopulationer finns i sjöar i södra Sachalin, östra Hokkaido och östra Honshu. Födan består främst av lysräkor, men den tar också hoppkräftor, pungräkor, märlkräftor och krabblarver. Den kan bli åtminstone 19 år gammal.
Stillahavssillen leker i december till juli, då den går in på grunt vatten, inklusive flodernas mynningar och nedre lopp. Fiskarna samlas ofta vid lekområdena veckor till månader före själva äggläggningen. Under leken avsätter den ägg på bottenväxter och -material. Äggantalet varierar beroende på honans storlek; en hona på 100 g lägger omkring 22 000 ägg. De kläcks efter 6 till 11 dagar. Larverna och ynglen lever av ägg och larver av olika ryggradslösa djur, med växande storlek även av fisklarver.
