Bränningssnäppa (Calidris virgata) är en nordamerikansk vadare i familjen snäppor. Den häckar i Alaska och nordvästra Kanada. Vintertid flyttar den till Nord- och Sydamerikas västkust. Tidigare fördes den som ensam art till Aphriza, men inkluderas numera i Calidris. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Bränningssnäppan beskrevs taxonomiskt 1789 av Johann Friedrich Gmelin. Det vetenskapliga artnamnet virgata betyder "streckad". På svenska har fågeln även kallats bränningsnäppa, med endast ett "s".
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Inom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Monogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarS
börjar medBränningssnäppan är en rund och kraftig snäppa som i snitt väger 190 gram. Den har korta klargula ben och kort grov näbb som är grå, men näbbroten på den undre näbbhalvan är orange. Fjäderdräkten är mest grå med vit buk och undergump. Vingundersidorna är vita och ramas in av grått, på ovansidan delas vingpennorna av från de övre täckarna av ett vitt vingband och den har en vit stjärt med ett kraftigt svart ändband. I häckningsdräkt har den orangerosa vattrade skulderfjädrar, svarta pilspetsformade fläckar på bröstet och buken, och vitstreckat huvud och bröst. Den flyger med djupt kupade vingar.
Oftast tystlåten, flyktlätet är ett mjukt iif iif iff och sången är ett nasalt kwii kwii kwirr kwirr skrii skrii kikrri (etc).
Fågeln häckar på stenig tundra i Alaska och Yukon. Den är en flyttfågel och övervintrar kring västkusten av hela Amerika, från södra Alaska ända ned till Chiles södra spets. På vintern återfinns de ofta ute vid kustlinjen där de söker föda i små flockar tillsammans med roskarlar.
Honan lägger i snitt fyra ägg i en fördjupning i marken som fodrats med vegetation. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som snabbt finner sin egen föda. Vid häckningsplatserna äter de främst insekter och frön. Vintertid äter de istället små kräftdjur och andra ryggradslösa smådjur.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
