Kapybara, kapybar eller vattensvin (Hydrochoerus hydrochaeris) är världens största gnagare. Den påminner i sitt levnadssätt om flodhästar men är närmare släkt med marsvin. Fram till 1990-talet kategoriserades kapybaran som ensam art i släktet Hydrochoerus, som i sin tur placerades som ensamt släkte i familjen Hydrochaeridae. I nyare taxonomiska avhandlingar kategoriseras den norra populationen som den egna arten Hydrochoerus isthmius och de placeras istället i familjen marsvin (Caviidae).

Kapybaran når en kroppslängd upp till 130 centimeter och en vikt upp till 61 kilogram. Arten förekommer i stora delar av Sydamerikas slättland samt i angränsande regioner av Centralamerika. Kapybaran jagas för köttets och hudens skull men räknas inte som en hotad art. Dess närmaste släkting, utöver Hydrochoerus isthmius, är klippmarsvinet och listas därför tillsammans som en underfamilj inom familjen marsvin (Caviidae).

Crepuskulär

Vä

Växtätare

Sö

Distribution

Geografi

Kontinenter

Sydamerika

Länder

Argentina, Bolivia, Brasilien, Colombia, Ecuador, Guyana, Paraguay, Peru, Uruguay, Venezuela

Biogeografiska områden

Neotropiska regionen

WWF-biomer

Översvämmade gräsmarker och savanner, Tropiska fuktiga skogar

Artens utbredningsområde är delad i två från varandra avskilda regioner. Den första ligger i östra Panama, norra Colombia och nordvästra Venezuela. Den andra större delen täcker nästan hela Sydamerika öster om Anderna. Den går från östra Venezuela och Guyana till Uruguay och nordöstra Argentina. Motsvarande till dessa utbredningsområden skiljs mellan två underarter. Hydrochoerus hydrochaeris isthmius förekommer i nordvästra delen. Den är mindre än Hydrochoerus hydrochaeris hydrochaeris som lever i sydöstra delen.

Individerna lever i olika habitat men ställer vissa krav på levnadsområdet. De behöver alltid sjöar, dammar, träskmarker, floder eller mangrove i närheten. Dessutom behöver de fast mark som viloplats, företrädesvis med tät vegetation för att gömma sig. Gärna vandrar de till savanner med gräs. Täta populationer finns främst i stora våta områden, till exempel Pantanal eller regionen Llanos som genomflyttas av Orinoco. Kapybaran finns huvudsakligen i låglandet men förekommer upp till 1 300 meter över havet.

Biom

Skog

Kärr

Träsk

Insjö

Flod

Savann

Klimatzoner

Tropiskt klimat

Kapybara

Capybara-ranges.png: *Capybara-range.png: Bradypus derivative work: WolfmanSF (talk) derivative work: WolfmanSF (talk)

Attribution-ShareAlike License

Vanor och livsstil

Arten är främst aktiv under skymningen och gryningen. Dagens hetaste timmar tillbringar den i pölar med slam eller lågt vatten. På natten sover den gömd i den täta vegetationen, den gräver inga bon. I regioner med många människor är kapybaran ofta aktiv på natten.

Den tillbringar mycket tid i vatten och är en utmärkt simmare och dykare som kan vara under vattnet i 5 minuter. Vid fara söker den vanligen skydd i vattnet men den har även bra förmåga att springa. När kapybaran simmar är bara ögonen och nosens spets synlig ovanpå vattenytan. Djupa ställen används huvudsakligen som skyddsplatser, utan fara vistas den vanligen i grunda vattenansamlingar och på land.

Livsstil

Precocial, Betesdjur, Natatorisk, Revir, Vivipari, Semiakvatisk

Säsongsmässigt beteende

Inte en migrant

Kost och Näring

Födan utgörs huvudsakligen av gräs som de hittar på land samt i mindre mån av vattenväxter. Ibland tränger de in på odlingsmark och äter bland annat sockerrör, vattenmelon och majs. Det har tidigare påståtts att de ibland äter fiskar, men det är felaktigt.

Kapybarornas mag-tarmkanal är bra anpassade till dessa näringsämnen. Magsäcken är mera långsträckt och blindtarmen är förstorade liksom en säck. Liksom hos några andra gnagare (bland annat marsvin) och hardjur förekommer koprofagi hos kapybaror. Födan fermenteras först i blindtarmen med hjälp av bakterier till en mjuk och fuktig substans. Den första avföringen upptas sedan igen. Så utnyttjar de växternas cellulosa på bäst möjliga sätt. Den andra avföringen är oval och torr, den äts inte igen.

Liksom marsvinet kan kapybaran inte bilda C-vitamin i kroppen och den måste därför upptas med födan. Hos individer i fångenskap som troligen fick felaktig föda dokumenterades fall av skörbjugg.

Kost Växtätare, Folivora, Koprofagi, Lignivore

Parningsvanor

PARNINGSBETEENDE

Polygyni

Parningen börjar när en hanne följer efter en hona. Själva kopulationen sker i lågt vatten. När en individ är parningsberedd kan den under kort tid kopulera upp till 20 gånger med samma partner eller med olika partner.

Kapybaror kan para sig hela året men vanligen föds ungarna under regntiden (april eller maj i norra Sydamerika eller oktober i södra Sydamerika). Ofta har honor bara en kull per år men vid bra förhållanden kan hon ha två. Dräktigheten varar i norra delen av utbredningsområdet cirka 110 dagar och i södra delen ungefär 150 dagar. Per kull föds en till åtta ungar, i genomsnitt fyra ungar. Honor har 10 spenar som sitter parvis vid buken.

Dessa gnagare bygger inga bon, de kan föda sina ungar på alla platser i utbredningsområdet. Ungarna är typiska borymmare, de väger vid födelsen cirka 1,5 kg och är utrustade med hår och har till och med bytt ut sina mjölktänder. Redan efter några timmar kan de äta gräs. Efter tre till fyra månader slutar honan att ge di. Könsmognaden infaller hos båda kön efter 15 till 18 månader.

Kapybaror blir i naturen upp till åtta år gamla, sällan tio år. Några individer i fångenskap blev lite över tolv år gamla.

Befolkningsutveckling

Stabil

BEFOLKNINGSSTATUS

Livskraftig

ne dd lc nt vu en cr ew ex

Befolkning

Hot mot befolkningen

Kapybarans historiskt naturliga fiender jaguar och puma har skjutits bort och djuret är numer sin egen största fiende. Detta på grund av sin förmering som leder till att den nästan äter upp all vegetation som den kan äta. Kapybaran och kajmanen, vilken ofta lever i de vatten där kapybaran lever, nonchalerar ömsesidigt varandra. Ungar faller ibland offer för rovfåglar som harpyja och caracaror, eller för boaorm.

Befolkningsantal

Kapybarans habitat ligger ofta i regioner som intensiv används för traditionella betesdjur. Bönderna i regionen skapar ofta vattenansamlingar för sina husdjur och jagar områdets rovdjur vilket gynnar kapybaran. I sådana regioner har flera populationerna ökat. I regionen Llanos, som kännetecknas av storskaliga betesmarker för nötkreatur uppskattas kapybarans population till 50–300 individer per kvadratkilometer.

I regioner som Venezuela, där kapybaran jagas för köttets skull har den istället blivit sällsynt. Även i Peru och andra områden har arten försvunnit eller undergått beståndsminskning. Globalt anses populationen säkrad och IUCN kategorisera kapybaran som livskraftig (LC).

Kapybara

Foton med Kapybara

Video