Vattenfladdermus (Myotis daubentonii, Kuhl 1817), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).
En liten fladdermus med en vingbredd på 23–27 cm, kroppslängd (huvud och bål) mellan 4 och 5 cm och vikt på 6-14 g. Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusgrå under. Arten har 3,3 till 4,2 cm långa underarmar, en 2,7 till 5,0 cm lång svans och nästan 1 till 1,4 cm stora öron. Hos vattenfladdermusen är öronen trekantiga och flygmembranen har en mörkgrå till mörkbrun färg. Kännetecknande är den svarta spetsen av djurets tragus (broskig flik i örat).
Vattenfladdermusen finns i större delen av Europa och via mellersta Ryssland till Asien. Saknas dock på Balkan och norra Skandinavien. Når i Sverige upp till mellersta Norrland. Mycket vanlig i södra Sverige.
Vattenfladdermusen jagar oftast över vatten, där den flyger fram och åter på låg höjd över vattenytor. Den tidigare uppfattningen att den skulle vara helt beroende av öppna vattensamlingar för sitt födosök har dock visat sig vara felaktig. Börjar jaga strax efter solnedgången och fortsätter ofta fram till gryningen. Födan består av sländor och andra vatteninsekter, skalbaggar, flugor och fjärilar. Kvittrar under flykten. Navigationslätet har en medelfrekvens av 45 kHz och består av delvis sammanflytande pulser.
Som namnet antyder föredrar arten vatten (även saltvattensstränder), men uppträder även i skogsområden, främst lövskog.
Under våren bildar honor egna kolonier som främst är skilda från hannarna. Som viloplats används håligheter i träd eller fladdermusholkar. Under juni eller juli föds ungarna och en koloni med honor och ungar kan ha ett tiotal till några hundra medlemmar. Cirka tre till fyra veckor efter födelsen blir ungarna självständiga.
Vinterdvalan sker i grottor eller övergivna gruvor som ligger inte långt ifrån platsen där ungarna föds.
