Gråhuvad mås (Chroicocephalus cirrocephalus) är en måsfågel som förekommer dels i Afrika söder om Sahara, dels i Sydamerika.
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
So
SocialMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarG
börjar medGråhuvad mås är med en längd på 39–43 centimeter och vingbredd på 100–115 centimeter något större än skrattmåsen som den annars liknar. Adult i sommardräkt har dock grått huvud istället för chokladbrunt, ögat är vitaktigt och runt ögat syns en röd orbitalring och vit ögonring. Vingarna är bredare och trubbigare, vingundersidan mörk och på vingspetsarna syns mer svart, vari det syns två vita fläckar. Näbben är längre och pannan flackare som hos långnäbbad mås.
Lätena består av olika kacklande och skrattande ljud, liknande skrattmåsens men djupare och hesare.
Gråhuvad mås har en för måsfåglar ovanlig utbredning i att den förekommer både i Sydamerika och Afrika söder om Sahara, inklusive Madagaskar. Den delas in i två underarter:
Resultat från DNA-studier visar de två underarterna möjligen utgör egna arter, där underarten poiocephalus genetiskt står närmare kapmås (C. hartlaubii). Författarna till studien noterar dock att hybridisering mellan gråhuvad mås och kapmås i södra Afrika kan ligga bakom detta resultat, men de presenterar inga bevis för detta.
Arten är en mycket sällsynt gäst i södra Europa, med fynd från Italien och Spanien.
Gråhuvad mås påträffas utmed tropiska och subtropiska kuster, i Afrika även vid stora inlandssjöar och våtmarker i Sydamerika. Den lever huvudsakligen av fisk, men även ryggradslösa djur, häger- och skarvägg samt död fisk och avfall. Fågeln häckar i kolonier från april-maj i Afrika innan regnperioden och från början av maj i Sydamerika. Boet placeras på marken, på flytande vegetation eller i vass eller papyrus.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
