Harlekinpiga

Utseende

Harlekinpigan kan vara svår att känna igen på grund av sina många olika färgkombinationer. Vanligen har den 0–19 svarta prickar på orange eller röd botten eller 2–4 orange eller röda fläckar på svart botten, men det finns fler varianter. Även halssköldens teckning varierar. Det kan vara ett svart mönster på ljus botten som liknar en kattass, ett M (eller W) eller en parallelltrapets.

De nyckelpigearter som är lättast att förväxla med den är Adalia bipunctata, Adalia decempunctata och Harmonia quadripunctata. Den sistnämnda är en nära släkting som förekommer naturligt i europeisk fauna.

Det som framförallt utmärker Harlekinpigan är storleken. Den kan bli upp till 8 mm och är därmed störst vid sidan av Ögonfläckig nyckelpiga, Anatis ocellata. Andra särskiljande drag är att formen på den är något rundare än hos andra arter och att täckvingarna har ett veck någon mm från den bakre kanten.

Larven är lättare att känna igen, särskilt i sina sista utvecklingsstadier. Kroppen är svart till mörkt gråblå och täckt med mjuka taggar. Den har två parallella band på kroppen där segment 1–5 är orangefärgade. Mellan dessa band har segment 4–5 vardera två ljusare orangefärgade taggar.

Larven hos Harmonia quadripunctata är mycket lik, men skiljer sig såtillvida att den inte har orange färg på kroppens femte segment. För att särskilja denna art från Harlekinpigan är det säkrast att se till dess levnadssätt. Den lever enbart i barrskogar och letar sig inte in i hus.

Distribution

Geografi

Kontinenter

Sydamerika, Asien

Regioner

Autonoma regionen Tibet, Georgia, Maryland, Alabama

Biogeografiska områden

Palearktiska regionen, Neotropiska regionen, Nearktiska regionen

Det naturliga utbredningsområdet är östra Asien, men i och med att den används som biologisk bekämpning mot bladlöss i växthus har den fått spridning även i andra världsdelar. Den började säljas i mitten av 1990-talet i några öst- och sydeuropeiska länder. Den har etablerats och fått spridning även norr om Alperna. Redan 2001 upptäcktes de första acklimatiserade exemplaren i Belgien. Andra länder har därefter i rask följd gjort liknande observationer: Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien, Luxemburg och Schweiz. I Norge och Danmark påträffades den första gången 2006. I maj 2007 gjordes det första svenska fyndet av denna art, i Malmö. Den är bofast på Öland, och förekommer i Halland och på Gotland.

Harlekinpigan orsakar problem vad gäller biodiversitet, eftersom den använder sig av ett starkt gift som den kan utsöndra för att bekämpa sina konkurrenter. Den kan konkurrera ut inhemska arter av nyckelpigor och även andra bladlusätande insekter, särskilt när bladlössen börjar ta slut. Därför klassas den av forskare i Belgien (sedan 2008) och Tyskland som invasiv art. Norska naturvårdsverket uppmanade Oslobor att döda nyckelpigan redan år 2008. Svenska Jordbruksverket säger att den är ett hot i Sverige.

I Nordamerika, där den har förekommit vilt sedan slutet av 1980-talet, är de negativa konsekvenserna bättre kända. På sina håll har den blivit den dominerande nyckelpigearten.