Indisk lärka (Mirafra erythroptera) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar. Som namnet avslöjar förekommer den huvudsakligen i Indien, i torra låglänta områden. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Indisk lärka är en 14 cm lång medlem av familjen med rätt kraftig näbb, rätt kort stjärt och korta, rostfärgade vingar. Vidare är den tydligt mörkfläckad på bröstet, liksom utmed strupens sidor och på örontäckarna, medan resten av undersidan är mer enhetligt vitaktig. De yttre stjärtpennorna är beigefärgade. Liknande sångbusklärkan har vita yttre stjärtpennor och är mycket svagare fläckad. Sången beskrivs i engelsk litteratur som ett "tit-tit-tit" följt av ett utdraget "tsweeeih-tsweeeih-tsweeeih".
Indisk lärka förekommer i arida, låglänta områden, helst något buskiga och klippiga miljöer. Födan är dåligt känd men tros bestå av frön och ryggradslösa djur. Fågeln häckar mellan mars och oktober, huvudsakligen maj–juli, och lägger oftast minst två kullar. Arten är stannfågel, men rör sig möjligen lokalt.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.
