Drillärkan är en liten (14 cm) och kompakt ljusbrun fågel med relativt kraftig näbb och rostfärgad inslag på vingen. Jämfört med andra lärkor i släktet Mirafra har den endast lite streckning på bröstet begränsat till sidorna och vingarna är inte lika roströda. På huvudet syns ett relativt distinkt ögonbrynsstreck som typiskt sträcker sig prydligt runt kinden. Färgsättningen kan variera geografiskt, från mörkt gråbrun och fylligt rostbrun till ljust sandfärgad. Mängden streckning på bröstet varierar också. Arten är lik indisk lärka, men har vita yttre stjärtpennor och verkar knubbigare och generellt mer färglös. Den har kraftigare näbb men är mindre än sånglärka och mindre sånglärka samt är vidare mer mörkstreckad på ryggen.
Sångbusklärkan har en mycket vid utbredning i både Afrika, Asien och Australien. Den delas in i hela 20 underarter med följande utbredning:
Tidigare behandlades de båda underartsgrupperna som skilda arter, sångbusklärka (M. cantillans) respektive australisk lärka (M. javanica). Sångbusklärkan införlivades dock i javanica 2016 av BirdLife International på basis av DNA-studier som visar att de är mycket nära släkt samt små skillnader i sång. Tongivande eBird/Clements följde efter 2022 och International Ornithological Congress 2023. Svenska BirdLife Sveriges taxonomikommitté tilldelade den sammanslagna arten det nya namnet drillärka. På deras lista över fåglar observerade i Västpalearktis bibehålls än så länge sångbusklärkan som egen art.
Fågeln förekommer i öppet och torrt busklandskap, odlingbygd i träda samt gräsmarker. I Nepal förekommer den mellan 200 och 350 meters höjd, där den födosöker på marken efter frön och insekter. Den kan då vara svår att upptäcka förrän man nästan trampar på den. Den häckar mellan mars och september och lägger två till fyra grön- eller gråaktiga ägg. Sången levereras häckningstid från en synlig sittplats eller i flykten.
