Polyglottsångare (Hippolais polyglotta) är en övervägande sydvästeuropeisk fågel inom familjen rörsångare (Acrocephalidae). Fågeln uppträder sällsynt norr om utbredningsområdet, med bland annat sju fynd i Sverige. Den är nära släkt med den östligare och nordligare härmsångaren. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Polyglottsångaren är en medelstor sångare (12–13,5 cm) och mycket lik sin öst- och nordeuropeiska motsvarighet härmsångaren (Hippolais icterina) sitt relativt stora huvud, ofta resta hjässfjädrar, bredbasiga näbb, ganska korta tvärt avskurna stjärt, grönaktiga ovansida och ljusgula undersida. Den skiljer sig från härmsångaren genom att ha ett lite näpnare uttryck med rundare huvud och kortare näbb. Vingen är tydligt kortare och mer enfärgad och färgen på ryggen snarare brungrön än grågrön.
Sången liknar härmsångarens men är pladdrigare, snabbare och mindre varierad, vanligtvis utan härmsångarens härmtoner. Bland lätena hörs olika smackande läten som "tett", "tre-te-te-ty" eller utdragna "te-te-te-te-te-..." men även tjattrande "tr'r'r'r'r'r'rt".
Polyglottsångaren häckar i nordvästra Afrika samt sydvästra Europa från Frankrike och Iberiska halvön till södra Belgien, sydvästra Tyskland, Schweiz, Italien, Slovenien och västra Kroatien. Vintertid flyttar den till Västafrika söder om Sahara. Under flyttningen som går över nordvästra Afrika ses den fåtaligt men regelbundet i Storbritannien, liksom i Kanarieöarna.
Tillfälligt har den påträffats så långt västerut som i Azorerna och norrut i alla nordiska länder utom Finland.
I Sverige är polyglottsångaren en mycket sällsynt gäst med endast sju fynd, varav en märkligt nog uppträdde över en månad i södra Lappland och hela fyra ringmärkta i Ottenby på Öland:
Polyglottsångaren påträffas i macchia, trädgårdar, stora och illa skötta trädgårdar, eksnår, täta törnbuskar på ängar, buskage i skogsgläntor eller skogsbryn, igenväxt betesmark eller flodnära skogar. Den häckar mellan maj och juli och lägger fyra till fem ägg. Födan är huvudsakligen insekter och andra invertebrater men kan sommartid också äta frukt och bär.
I Europa uppskattas polyglottsångarens population bestå av mellan 2,33 och 3,75 miljoner par, vilket extrapolerat på hela utbredningsområdet blir mellan sex och tio miljoner vuxna individer. Den tros öka i Europa eftersom utbredningsområdet vidgats åt både norr och öster. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser den därför inte vara hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig. Arten tros dock påverkas av klimatförändringarna.
