Gulbrynad grässparv (Passerculus sandwichensis) är en vida spridd nordamerikansk tätting i familjen amerikanska sparvar med omdiskuterad taxonomi.
Gulbrunad grässparv är en typiskt sparvtecknad fågel med mörkstreckad brun rygg och vitaktig undersida med bruna eller svartaktiga streck på bröst och flanker. Hjässa och ögonbrynsstreck är vitaktiga, ibland med inslag av gult, framför allt mot näbben, vilket gett fågeln dess namn. Vingpennona är brunsvarta med ljusbruna eller vita kanter. Ögonen är mörka, fötter och ben hornfärgade, liksom undre delen av näbben (övre delen är mörkgrå).
De olika populationerna av gulbrynad grässparv varierar rätt mycket i utseende, framför allt i grader av mörkhet, där de i Alaska och inåt landet är blekast och de utmed kusten i sydväst är mörkast. Den kan också variera mycket i storlek, från elva till hela 17 centimeter. Vissa av dessa populationer har föreslagits utgöra egna arter (se nedan).
Gulbrynad grässparv delas in i allt mellan sju och 21 underarter med utbredning i stora delar av Nordamerika, men också delar av Mexiko. Häckfåglar utmed Stillahavskusten och i Mexiko är stannfåglar, medan andra flyttar och övervintrar från södra USA till Centralamerika, Västindien och norra Sydamerika. Det råder oenighet både huruvida fågeln utgör en eller flera arter och hur dess inre systematik ser ut. Listan nedan med 21 underarter följer Clements et al 2017:
Underarten oblitus inkluderas ofta i labradorius, mediogriseus i savanna, crassus i anthinus och rufofuscus i brunnescens. Andra erkänner endast sandwichensis och princeps i sandwichensis-gruppen.
Gulbrynad grässparv födosöker på marken eller i låga buskar, och framför allt vintertid hittas den också i betade gräsmarker. Den äter huvudsakligen frön men även insekter under häckningstid. Fågeln påträffas oftast i par eller i familjegrupperingar sommartid, i större flockar vintertid och under flyttning.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). IUCN bryter dock ut guttatus-gruppen, rostratus-gruppen och taxonet sanctorum som egna arter och bedömer deras hotstatus separat, som livskraftiga utom sanctorum som anses vara nära hotad (NT).
