Dvärgfladdermus
Dvärgpipistrell eller dvärgfladdermus (Pipistrellus pygmaeus) är en fladdermusart i familjen läderlappar (Vespertilionidae).
Te
TerrestriskVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Torpor är den kortvariga formen av dvala hos djur, som är frågan om timmar. Den ska särskiljas från exempelvis vinterdvala, där perioden av d...
S
börjar medDvärgpipistrellen är Europas minsta fladdermusart med en vingbredd upp till 25 cm, kroppslängd (huvud och bål) mellan 3 och 5 cm och vikt upp till 8 g. Just efter vinterdvalan kan den dock väga så litet som 3 g. Underarmarna är 2,8 till 3,3 cm långa och svansens längd är 2,7 till 4,8 cm.
Pälsen är rödbrun på ovansidan och ljusgrå under. Dvärgpipistrell har trekantiga öron och den broskiga fliken i örat (tragus) är böjd.
Arten är vanligt förekommande i Europa från Brittiska öarna, större delen av Iberiska halvön utom den nordligaste delen, fläckvis i Frankrike, Luxemburg, Sydtyskland, och större delen av Centraleuropa österut till Ukraina och västligaste Ryssland, Grekland och fläckvis i Turkiet.
I Sverige förekommer dvärgpipistrellen från Skåne upp till Dalälven och Gästriklands kust, med undantag för Gotland. Den är mycket vanlig. Alla fladdermusarter i Sverige är emellertid än så länge fridlysta.
I Finland saknas arten.
Dvärgpipistrellen börjar jaga, oftast i grupp, strax efter solnedgången. Flykten är snabb med tvära kast. Födan består huvudsakligen av tvåvingar (myggor, flugor) och fjärilar. Under flykten ger den ifrån sig ett hörbart, tickande läte. Det egentliga ekolokalisationslätet har dock en huvudfrekvens (den frekvens vid vilken lätet är starkast) på 53 kHz och är ohörbart för människan. Det totala frekvensintervallet ligger mellan 53 och 88 kHz, och medelpulslängden är 5,5 ms.
Arten finns i mycket varierande biotoper, från städernas parker och planteringar till all slags skog. I norra delen av sitt utbredningsområde är den dock mera begränsad och föredrar lövskog, gärna i närheten av sötvatten.
I april eller maj bildar honor kolonier som är skilda från de flesta hannar och i slutet av maj eller början av juni föds ungarna. Med ungar kan dessa kolonier ha några hundra medlemmar. De vilar i byggnader, i ihåliga träd eller i fladdermusholkar. Ungefär 3 till 4 veckor efter födelsen får ungarna flygförmåga och kolonin upplöser sig cirka 2 veckor senare.
Mellan platsen för fortplantningen och platsen för vinterdvalan kan ligga en kortare förflyttning.
