Svangås (Anser cygnoides) är en hotad asiatisk andfågel som är ursprunget till den domesticerade formen knölgås. I det vilda är den fåtalig och minskar i antal, så pass att den anses vara utrotningshotad.
Cr
CrepuskulärVä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Gr
GraminivoreFo
FolivoraGr
GranivoreVa
VattenfåglarPr
PrecocialBe
BetesdjurBete är när ett djur äter växtdelar, ofta på ett sådant sätt att växten överlever.
Se
SemiakvatiskGl
Glidflygande djurGlidflykt eller glidflygning är när en kropp tyngre än luft, rör sig genom luften utan att falla, enbart med hjälp av tryckkraft från de yttr...
Na
NatatoriskTe
TerrestriskSa
SamladeOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Se
SeriemonogamiSo
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Ko
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
Do
DominanshierarkiMi
MigrerarDo
DomesticeradS
börjar medSvangåsen är förhållandevis stor och långhalsad jämfört med andra Anser-gäss med en längd på 81–94 centimeter och en vikt på 2,8–3,5 kilogram. Könen är lika, men hanen är något större och har proportionellt längre näbb och hals. Vingspannet är 160–185 centimeter.
Fågeln är genomgående brun med karakteristisk mörk baksida på halsen och ljus framsida, därtill en för släktet unikt svart näbb. Runt näbbasen syns en tunn vit ram. Ben och fötter är orange.
Svangåsen är en flyttfågel som häckar naturligt i Mongoliets inland, i nordligaste Kina och sydöstra Ryssland. Den verkar också häcka i östra Kazakstan, runt sjön Zajsan och vidare österut. September 2005 observerades även sex individer i Turkmenistan. I princip hela världspopulationen häckar i Yangtseflodens dalgång. Den flyttar vintertid till centrala och östra Kina.
Arten har observerats i Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått landet på naturlig väg.
Carl von Linné beskrev arten 1758 ursprungligen som Anser cygnoid. Det uppfattades senare som en förkortning för cygnoides, varvid svangåsen fick det vetenskapliga namnet Anser cygnoides. Vissa taxonomiska auktoriteter har dock gjort bedömningen att cygnoid är korrekt.
Svangåsen häckar i våtmarksområden som floddeltan, floddalar kantade av ängar, vid bräckvattens- och sötvattenssjöar samt i bergstrakter utmed smala, snabbrinnande floder. Under häckningstiden som börjar i april bildar de mindre flockar. Boet byggs vid ett vattendrag eller i skogen. Honan lägger fem till åtta smörfärgade ägg och ruvar 28 till 30 dagar. Födan består av växter och deras frön.
Svangåsen är en ovanlig art i det vilda med en världspopulation på endast 60 000–90 000 individer. Den minskar också i antal på grund av habitatförlust, dålig häckningsframgång och jakt. Internationella naturvårdsunionen kategoriserar därför arten som sårbar (VU).