Kejsargås (Anser canagicus) är en gås som lever kring Berings hav. Arten minskar i antal, så pass att IUCN kategoriserar den som nära hotad.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Fo
FolivoraAllätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Te
TerrestriskSe
SemiakvatiskVa
VattenfåglarBe
BetesdjurBete är när ett djur äter växtdelar, ofta på ett sådant sätt att växten överlever.
Pr
PrecocialNa
NatatoriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Sa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Ko
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
Mi
MigrerarE
börjar medKejsargåsen har en kompakt grå, subtilt svartstreckad kropp. Huvudet, bakre delen av halsen och stjärten är vit. På grund av det järnrika vattnet i dess habitat färgas ofta huvudet orangebrunt. Till skillnad från den blå morfen av snögås så sträcker sig aldrig det vita till framsidan av halsen. Könen är lika, men juvenilen har grått huvud.
Kejsargåsen häckar i östra Sibirien och västra Alaska kring Berings hav och Kamtjatka. Den är en flyttfågel som främst övervintrar på Aleuterna, men även till sydvästra Alaska och östra Kamtjatka. Arten påträffas i Europa, med bland annat åtta fynd i Sverige, men det har inte gått att utesluta att fynden utgör rymlingar ur fångenskap.
Arten är mindre flockbenägen än merparten av alla andra gäss, och uppträder ofta i familjegrupper. Den häckar vid kusten av tundran och lägger tre till sju ägg i ett bo som placerar på marken. Häckande fåglar ruggar nära sin häckningsplats medan icke-häckande individer flyttar till St. Lawrence Island för att rugga, före huvudflytten till de klippiga kuststräckorna vid vinterkvarteren. Den lever främst av gräs som växer vid stranden och andra kustnära växter.
Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten som nära hotad. Den tros ha minskat relativt kraftigt och anses fortfarande vara utsatt på grund av jakt och oljeutsläpp. I framtiden tror man att klimatförändringar kommer påverka artens bestånd negativt. Världspopulationen uppskattas till cirka 85 000 par. Beräkningar visar att 54 % av dess levnadsmiljö kommer vara borta till år 2070.
