Gul skogssångare (Setophaga petechia) är en mycket karakteristisk och vida spridd amerikansk fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar. Vissa urskiljer de sydliga populationerna som en egen art, mangroveskogssångare.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareAr
ArborealAl
Altriciella djurTe
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Se
SeriemonogamiPo
PolygyniSo
SocialMi
MigrerarY
börjar medLj
LjusgulGul skogssångare förekommer i en mängd olika underarter som varierar i utseende hos hanen i häckningsdräkt och storlek, som varierar mellan tio och 18 centimeter. I övriga dräkter är de dock mycket lika. Hona, ungfågel och hane i vinterdräkt är gulgröna ovan och mattgula under. Vingpennor och stjärtfjädrar är svartaktigt olivfärgade med gula kanter. Ögonen och den korta, tunna näbben är svarta medan fötterna är ljusare.
Fågeln kan delas in i tre underartsgrupper efter hanens häckningsdräkt. Hanen i aestiva-gruppen i Nordamerika och delar av Mexiko är generellt den gulaste skogssångaren i sitt utbredningsområde. Den är lysande gul under och grönaktigt gyllenfärgad ovan. Oftast syns några breda, något urblekta roströda streck på bröst och flanker. Det är dessa som gett arten dess vetenskapliga namn petechia som betyder "leverfärgad".
Fåglar i petechia-gruppen i mangroveträsk i Västindien är rätt små. Hanen har en rostfärgad hätta, ansiktsmask eller huva som varierar i utbredning beroende på underart. De i underartsgruppen erithachorides i mangroveträsk i Centralamerika och norra Sydamerika är stora fåglar. Även de har varierande utbredning av rödbrunt på huvudet hos hanen i häckningsdräkt.
Arten delas numera in i grupper enligt följande:
Gul skogssångare är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa, huvudsakligen från slutet av augusti till början av oktober, med fynd i Azorerna, Storbritannien, Frankrike, Island, Irland och Selvagensöarna.
I Nordamerika hittas gul skogssångare i flodnära eller på annat sätt fuktiga trädbevuxna marker, framför allt Salix. De sydliga populationerna, liksom övervintrande nordliga, påträffas istället i mangroveträsk och liknande miljöer. Den ses i mindre utsträckning i buskmarker, jordbruksområden och skogsbryn. Framför allt i Nordamerika förekommer den också i mer stadsnära miljöer, i fruktträdgårdar och parker. Under häckningstid är arten mycket revirhävdande och jagar bort andra individer av samma art, men under resten av året kan den påträffas i smågrupper.
Gul skogssångare livnär sig av leddjur, framför allt insekter, som den plockar från buskar och trädgrenar eller i luften som en flugsnappare. Den intar även andra former av ryggradslösa djur samt bär och frukt. Ungarna matas framför allt med fjärilslarver, särskilt mätare.
Gul skogssångare placerar sitt lilla skålformade bo i ett träd. Hane och hona tar hand om ungarna förhållandevis jämlikt, men antar olika roller: honan bygger och underhåller boet samt ruvar äggen i större utsträckning, medan hanen försvarar boet och hämtar föda som han lämnar över till honan.
Den nordamerikanska populationen och den tropiska (mangroveskogssångaren) skiljer sig något åt i häckningsbiologin. Den förra häckar från maj-juni, är huvudsakligen monogam, lägger vanligtvis fyra till fem ägg som ruvas i elva dagar och ungarna lämnar boet efter åtta-nio dagar. Mangroveskogssångaren å andra sidan häckar året om, är i hälften av fallen bigamist, lägger tre ägg som ruvas två dagar längre och ungarna lämnar boet efter elva dagar. Även häckningsframgången skiljer sig, där 55% av alla häckningar aestiva-gruppen leder till en unge i genomsnitt, medan den siffran för mangroveskogssångaren endast är 25%.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). De senaste tio åren tros arten ha minskat med en tiondel men är med uppskattningsvis 97 miljoner häckande individer fortfarande en mycket vanlig fågel.