Gul skogssångare
Rike
Klass
Ordning
Familj
Sl�kte
ARTER
Setophaga petechia
Folkmängd
97 Mlnlnn
Livslängd
10 years
Vikt
7-25
0.2-0.9
goz
g oz 
Längd
10-18
3.9-7.1
cminch
cm inch 
Vingspann
16-22
6.3-8.7
cminch
cm inch 

Gul skogssångare (Setophaga petechia) är en mycket karakteristisk och vida spridd amerikansk fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar. Vissa urskiljer de sydliga populationerna som en egen art, mangroveskogssångare.

Utseende

Gul skogssångare förekommer i en mängd olika underarter som varierar i utseende hos hanen i häckningsdräkt och storlek, som varierar mellan tio och 18 centimeter. I övriga dräkter är de dock mycket lika. Hona, ungfågel och hane i vinterdräkt är gulgröna ovan och mattgula under. Vingpennor och stjärtfjädrar är svartaktigt olivfärgade med gula kanter. Ögonen och den korta, tunna näbben är svarta medan fötterna är ljusare.

Visa mer

Fågeln kan delas in i tre underartsgrupper efter hanens häckningsdräkt. Hanen i aestiva-gruppen i Nordamerika och delar av Mexiko är generellt den gulaste skogssångaren i sitt utbredningsområde. Den är lysande gul under och grönaktigt gyllenfärgad ovan. Oftast syns några breda, något urblekta roströda streck på bröst och flanker. Det är dessa som gett arten dess vetenskapliga namn petechia som betyder "leverfärgad".

Fåglar i petechia-gruppen i mangroveträsk i Västindien är rätt små. Hanen har en rostfärgad hätta, ansiktsmask eller huva som varierar i utbredning beroende på underart. De i underartsgruppen erithachorides i mangroveträsk i Centralamerika och norra Sydamerika är stora fåglar. Även de har varierande utbredning av rödbrunt på huvudet hos hanen i häckningsdräkt.

Visa mindre

Distribution

Geografi

Arten delas numera in i grupper enligt följande:

Visa mer

  • Gruppen aestiva består av nio underarter som häckar i öppen och ofta fuktig skog eller buskmark i tempererade Nordamerika söderut till centrala Mexiko. De är alla flyttfåglar som övervintrar i Central- eller Sydamerika.
    • S. a. parkesi – norra Alaska och norra Kanada
    • S. a. banksi – centrala Alaska
    • S. a. rubiginosa – södra Alaska och västra Kanada
    • S. a. brewsteri – kustnära västra USA och nordvästligaste Mexiko
    • S. a. amnicola – västcentrala till östra Kanada
    • S. a. morcomi – inlandet i sydvästra Kanada och västcentrala USA
    • S. a. aestiva – sydcentrala till östra Kanada, söderut genom östra och centrala USA
    • S. a. sonorana – sydvästra USA:s inland till norra och nordvästra Mexiko
    • S. a. dugesi – centrala Mexiko
  • Gruppen petechia består av 18 underarter som generellt är stannfåglar i mangroveträsk i Västindien. Den kubanska underarten gundlachi har sedan mitten av 1900-talet etablerat en population på Florida Keys.
    • S. p. rufivertex – Cozumel
    • S. p. flavicepsBahamas, inkluderas ofta i gundlachi
    • S. p. gundlachi – södra Florida Keys, Kuba och Isla de la Juventud och Bahamas
    • S. p. eoaJamaica och Caymanöarna
    • S. p. albicollis – Hispaniola och närliggande öar
    • S. p. solaris – Gonâve och Petite Gonâve utanför västra Hispaniola, inkluderas ofta i albicollis
    • S. p. chlora – Cayos Siete Hermanos utanför norra Hispaniola, inkluderas ofta i albicollis
    • S. p. bartholemica (inklusive cruciana) – Puerto Rico, Jungfruöarna och norra Små Antillerna
    • S. p. melanopteraGuadeloupe, Dominica och centrala Små Antillerna
    • S. p. ruficapillaMartinique
    • S. p. babadSaint Lucia
    • S. p. alsiosa – Grenadinerna
    • S. p. petechiaBarbados
    • S. p. amouri – Isla Providéncia i västra Karibiska sjön
    • S. p. flavida – San Andrés i västra Karibiska sjön
    • S. p. rufopileataAruba, Curaçao, Bonaire och närliggande öar
    • S. p. obscura – Los Roques utanför norra Venezuela
    • S. p. aurifrons – kustnära nordcentrala Venezuela, La Tortugaön, Tortuguillas och Piritu
  • Gruppen erithacorides (15 underarter) är stannfåglar i mangroveträsk i kustnära Centralamerika och norra Sydamerika
    • S. p. castaneiceps – södra Baja California, nordvästra Mexiko
    • S. p. rhizophorae – mexikanska stillahavskusten i Sonora och Sinaloa
    • S. p. phillipsi – Sinaloa söderut till Honduras
    • S. p. xanthotera – Stillahavskusten i Nicaragua och Costa Rica
    • S. p. aithocorys – sydvästra Panama och ön Coiba
    • S. p. iguanae – ön Iguana utanför södra Panama
    • S. p. aequatorialis – sydcentrala Panama och Pärlöarna
    • S. p. jubaris – sydöstra Panama till västcentrala Colombia
    • S. p. peruviana – sydvästra Colombia till nordvästra Peru
    • S. p. oraria – östra Mexiko
    • S. p. bryanti – sydöstra Mexiko till södra Nicaragua
    • S. p. erithachorides – östra Costa Rica till norra Colombia
    • S. p. chrysendeta – nordöstra Colombia och nordvästligaste Venezuela
    • S. p. paraguanae – Paraguanáhalvön i nordvästra Venezuela
    • S. p. cienagae – nordvästra till norra Venezuela och närliggande öar
  • Underarten aureola som förekommer på Isla del Coco utanför Costa Rica samt på Galápagosöarna behandlas numera som en egen underartsgrupp på grund av både geografisk och genetisk isolering.

Gul skogssångare är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa, huvudsakligen från slutet av augusti till början av oktober, med fynd i Azorerna, Storbritannien, Frankrike, Island, Irland och Selvagensöarna.

Visa mindre
Gul skogssångare karta över livsmiljö
Gul skogssångare karta över livsmiljö
Gul skogssångare
Attribution-ShareAlike License

Vanor och livsstil

I Nordamerika hittas gul skogssångare i flodnära eller på annat sätt fuktiga trädbevuxna marker, framför allt Salix. De sydliga populationerna, liksom övervintrande nordliga, påträffas istället i mangroveträsk och liknande miljöer. Den ses i mindre utsträckning i buskmarker, jordbruksområden och skogsbryn. Framför allt i Nordamerika förekommer den också i mer stadsnära miljöer, i fruktträdgårdar och parker. Under häckningstid är arten mycket revirhävdande och jagar bort andra individer av samma art, men under resten av året kan den påträffas i smågrupper.

Säsongsmässigt beteende
Fågelläte

Kost och Näring

Gul skogssångare livnär sig av leddjur, framför allt insekter, som den plockar från buskar och trädgrenar eller i luften som en flugsnappare. Den intar även andra former av ryggradslösa djur samt bär och frukt. Ungarna matas framför allt med fjärilslarver, särskilt mätare.

Parningsvanor

PARNINGSBETEENDE

Gul skogssångare placerar sitt lilla skålformade bo i ett träd. Hane och hona tar hand om ungarna förhållandevis jämlikt, men antar olika roller: honan bygger och underhåller boet samt ruvar äggen i större utsträckning, medan hanen försvarar boet och hämtar föda som han lämnar över till honan.

Visa mer

Den nordamerikanska populationen och den tropiska (mangroveskogssångaren) skiljer sig något åt i häckningsbiologin. Den förra häckar från maj-juni, är huvudsakligen monogam, lägger vanligtvis fyra till fem ägg som ruvas i elva dagar och ungarna lämnar boet efter åtta-nio dagar. Mangroveskogssångaren å andra sidan häckar året om, är i hälften av fallen bigamist, lägger tre ägg som ruvas två dagar längre och ungarna lämnar boet efter elva dagar. Även häckningsframgången skiljer sig, där 55% av alla häckningar aestiva-gruppen leder till en unge i genomsnitt, medan den siffran för mangroveskogssångaren endast är 25%.

Visa mindre

Befolkning

Befolkningsantal

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). De senaste tio åren tros arten ha minskat med en tiondel men är med uppskattningsvis 97 miljoner häckande individer fortfarande en mycket vanlig fågel.

Referenser

1. Gul skogssångare artikel på Wikipedia - https://sv.wikipedia.org/wiki/Gul_skogss%C3%A5ngare
2. Gul skogssångarepå webbplatsen för IUCN:s röda lista - https://www.iucnredlist.org/species/22721657/119522791
3. Xeno-canto fågelrop - https://xeno-canto.org/697651

Fler fascinerande djur att lära sig om