Husmus (Mus musculus) är en liten gnagare som har en mycket hög fortplantningsgrad och som förekommer över stora delar av världen. Tama former av husmus är nuförtiden ett relativt vanligt sällskapsdjur.
Husmusen är korthårig och färgen varierar från ljusbrunt till svart, med ljus mage. Laboratoriemöss är ofta vita (albinistiska), men sällskapsmöss finns i många olika färger och teckningar. Öronen och svansen har lite hår. Vuxna djur väger 12–40 gram. Kroppen är 15–19 cm lång, inklusive svansen, som står för mer än halva längden. Särskilt hannarna har en myskliknande doft.
Hos vilda levande exemplar är svansen bara glest täckt med hår och den har en lite mörkare ovansida. Hos honor förekommer tre par spenar vid bröstet och två par vid ljumsken.
Det är svårt att skilja på unga hannar och honor men honorna har kortare avstånd mellan anus och genitalöppningen. Hos sexuellt mogna individer är testiklarna på hannarna den tydligaste könsskillnaden. De är stora i förhållande till kroppsstorleken (ungefär hälften så stora som huvudet) och oftast hårlösa. De kan dock dras tillbaka in i kroppen så att de inte är direkt synliga.
Nära ögonen har husmöss körtlar som utsöndrar en rödbrun substans när musen blir stressad.
Husmusen härstammar från Asien, troligen från norra Indien. Arten förekommer i alla djurgeografiska regioner förutom antarktiska regionen.
Husmusen står och går vanligen på alla fyra benen. När den äter, slåss eller ska orientera sig i omgivningen kan den stå en stund på bakbenen, med extrastöd av svansen. När den springer har den svansen utsträckt horisontellt, så att den är till hjälp för att hålla balansen. Änden på svansen är uppåtböjd, utom när den blir skrämd. Musen är bra på att hoppa, klättra och simma.
Mössen är mest aktiva i skymningen och på natten. De tycker inte om skarpt ljus. De lever i många olika sorters undanskymda utrymmen, där det finns mat i närheten. Boet byggs av diverse mjuka material som de kan få tag på. Mössen är revirhävdande och dominerande hannar lever vanligtvis tillsammans med flera honor och deras ungar. Om två eller fler hannar hålls tillsammans i en bur blir de lätt aggressiva mot varandra, särskilt om de inte har växt upp tillsammans.
Husmusen äter främst vegetabilier men kan också äta kött och mjölkprodukter. De dricker ganska lite vatten, utöver det vatten som finns i maten. Det dagliga behovet av föda är bara omkring fyra gram. De kan också äta sin egen avföring (koprofagi), för att ta tillvara näring som bakterier i tarmarna har producerat.
Husmusen kan lokalt uppnå mycket hög populationstäthet. Under första halvan av 1900-talet registrerades på två platser i Kalifornien populationer med omkring 200 000 individer per hektar.
Husmusen faller offer för flera olika rovdjur, rovlevande fåglar och ormar. Den drabbas av många parasiter som flugor, löss eller deras larver.
Fortplantningen påverkas av populationens storlek och av tillgången till föda. En liten grupp kan öka betydligt efter att den hittar nya matkällor. Hos stora kolonier sker få eller inga parningar vid matbrist.
Husmusens brunstcykel är 4–6 dagar lång. Den tid honan är mottaglig för befruktning är kortare än ett dygn. Efter parningen bildas vanligen en vaxartad propp i vagina, som förhindrar ytterligare parning. Den finns kvar ungefär ett dygn. Dräktighetstiden är 20–23 dygn. Därefter föds 3–15 ungar (i genomsnitt 6 stycken) och honan är vanligen mottaglig för befruktning redan ett par timmar efter förlossningen. En hona kan få 5–10 kullar per år, så antalet kan växa mycket snabbt. Om förhållandena är lämpliga fortgår fortplantningen under hela året (vilda populationer i kalla trakter fortplantar sig inte under vintern). De nyfödda ungarna är blinda och saknar päls. Pälsen börjar växa ut ungefär 3 dagar efter födseln och ögonen öppnas efter drygt en vecka. Honorna blir könsmogna efter 6 veckor, hannar efter 8 veckor. Vilda möss lever vanligen bara ett år.
