Slagfalk (Falco biarmicus) är en stor falk som främst förekommer i Afrika och på Arabiska halvön och som morfologiskt påminner om pilgrimsfalken.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Ar
ArborealSv
Svävande fåglarAl
Altriciella djurFö
Förföljande rovdjurTe
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ovipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialSo
Solitära djurIn
Inte en migrantL
börjar medSlagfalken är en stor falk med kroppslängden 43-50 cm och vingbredd 95-105 cm. Den är dock mindre än liknande tatarfalken, med smalare vingar och stjärt. Ovansidan är skiffergrå eller blågrå med mörk tvärvattring. Undersidan är inte lika grovt fläckad som tatarfalkens, istället tvärvattrad och droppfläckad på sidor och byxor. På huvudet syns ett smalt men distinkt mustaschstreck samt rostbrunt på nacke och eventuellt ögonbrynsstreck.
Slagfalken förekommer sällsynt runt Medelhavet men vanligare i Afrika och på den Arabiska halvön. Den delas upp i fem underarter med följande utbredning:
Fågeln har tidigare häckat även i Syrien. Den har tillfälligt påträffats i Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Frankrike, Portugal, Slovenien, Spanien, Förenade Arabemiraten och Ukraina.
Det huvudsakliga bytet är mindre fåglar, vanligen vaktlar och duvor. Det kompletteras med gnagare, fladdermöss, ödlor, insekter, spindlar och skorpioner. Livslängden kan bli upp till 20 år. Den får tre eller fyra ungar per kull.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Populationen i Europa minskar dock och uppskattades 2015 till att endast bestå av 430–840 par.