Murkrypare (Tichodroma muraria) är en liten tätting som återfinns på hög höjd i bergstrakter över hela Eurasien. Dess familjetillhörighet är under diskussion men den är ensam art i sitt släkte Tichodroma.
Murkryparen är 15.5–17 cm lång, väger 17–19 gram och har en lång, smal, mörk och lätt nedåtböjd näbb. Dess fjäderdräkt är främst blågrå, med mörk stjärt och mörka vingpennespetsar. Men det mest slående är de djupröda partierna, tillsammans med ett antal vita större prickar på de breda rundade vingarna, vilket inte syns speciellt väl när vingarna är samlade. Adult hane i sommardräkt har helsvart strupe och bröst och mycket rött på vingarna medan adult hona i sommardräkt har gråvit strupe med bara ett mindre gråsvart parti mitt på. Vintertid har båda könen vit strupe och vit till ljusgrått bröst.
Östligare fåglar (underarten nipalensis, se nedan) har en något mörkare fjäderdräkt än nominatformen.
I flykten påminner den om en härfågel med sina breda vingar och sin lätta, flaxiga flykt med kortare glidflygningsperioder. Den är svårsedd och skygg och klättrar eller sitter ofta, med utbredda vingar, på lodräta klippväggar.
Murkryparen förekommer i högalpina områden i centrala och södra Europa och i Asien.
Den delas in i två underarter med följande utbredning:
Arten häckar på 1000–3000 meters höjd, men observeras på höjder upp till 4900 meter. Merparten är stannfåglar men vissa gör årliga höjdförflyttningar och förekommer vintertid på lägre nivåer.
Felflugna individer har rapporterats från Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Portugal, Malta, Marocko och Tunisien.
Murkryparen är en insektsätare som främst lever av insekter och spindlar som den plockar från klippväggen. Ibland jagar den även flygande insekter i korta flygattacker från en sittplats på klippväggen. När den födosöker på en klippvägg förflyttar den sig över ytan genom att "krypa" med halvt utbredda vingar men även med små hopp och kortare flygturer.
Den ses sällan parvis förutom under häckningstid, vilken i södra och centrala Europa infaller i maj och juni. Honan bygger ett ganska stort skålformigt, lågt bo av gräs, mossa och rotfibrer, vilket placeras i en klippskreva. Boet fodras med mjukare material som ofta omfattar fjädrar och ull, och ofta har boet två ingångar. Den lägger vanligtvis 4–5 ägg, men kullar med endast tre ägg har rapporterats. De vita äggen mäter 21 mm på längden och har ett fåtal svarta eller rödbruna spräckligheter. Först när hela kullen är lagd påbörjar honan ruvningen vilken pågår i 19-20 dygn tills äggen kläcks. Under ruvningen matas hon av hanen. När ungarna kläcks är de bostannare vilket innebär att de är blinda, utan fjädrar och hjälplösa. Båda föräldrarna matar ungarna under 28–30 dagar tills de är flygga. Paret lägger en kull per häckningssäsong.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka 29.000-69.700 par. Världspopulationen är okänd, men eftersom Europa utgör cirka 10% av artens utbredningsområde kan den mycket preliminärt uppskattas till 579.000-1.390.000 vixna individer.
