Eksångare (Iduna pallida) är en liten fågel i familjen rörsångare (Acrocephalidae) som tidigare ingick i familjen sångare. Den häckar från sydöstra Europa till Iran, men även i spridda områden i Nordafrika. Vintertid övervintrar den i Afrika. Fågeln är en sällsynt gäst norr om sitt utbredningsområde, med en handfull fynd i Sverige. Tidigare behandlades den västligare macchiasångaren som underart till eksångaren. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Eksångaren är en liten sångare, omkring 12–14 centimeter lång. Till utseendet påminner den om en blek rörsångare på grund av sin flacka panna, spetsiga profil och långsmala näbb, samt mörka tygel och kort ljust ögonbrynsstreck. På översidan är den blekt gråbrun med en olivgrön ton, kroppssidorna är brunbeige övergående i vitt på buken. Övre näbbhalvan är mörk och undre gulbrun. Benen är grå.
Till skillnad från rörsångaren har eksångaren aldrig rostton på övergumpen. Vidare syns gråvita kanter och spetsar på den tvärt avskurna stjärten. Karakteristiskt är också vanan att vippa nedåt med stjärten när den rör sig i vegetationen, ett beteende som rörsångaren saknar. Det gör även mycket lika macchiasångaren som tidigare behandlades som underart till eksångaren. Denna är vidare ljusare brun ovan utan kontrasterande ljusa kanter på armpennorna. Näbben är också lång, bred och "svullen".
Eksångaren häckar dels från sydöstra Europa österut till sydvästra Asien, dels i fläckvist i Afrikai i söder till Niger, Tchad, Nigeria och Sudan. Arten delas upp i fyra underarter med följande utbredning:
Vissa urskiljer även underarten alulensis med utbredning i norra Somalia.
Eksångaren häckar i torr buskmark med stenek, björnbär och cistros, men också slyskog, trädgårdar och utmed vattendrag. Dess huvudföda består av insekter.
Eksångaren häckar i maj och juni, med en kull i Europa och Asien men möjligen två i Afrika. Det välbyggda skålformade boet av växtfibrer och kvistar fodras med växtdun och päls. Det placeras i en grenklyka, ofta mellan en och fyra meter ovan mark, vanligen i en tamarisk. Däri lägger den tre till fem ägg som enbart ruvas av honan, i elva till 13 dagar. Föräldrarna hjälps dock åt med att mata ungarna som är flygga efter ytterligare elva till 15 dagar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som ganska vanlig eller vanlig i stora delar av sitt utbredningsområde, lokalt även mycket vanlig.
Beståndet i Europa uppskattades på 1990-talet till 130 000–160 000 pairs, varav den stora majoriteten (120 000) i Grekland. Turkiet uppskattades rymma 1,5 miljoner par. I vissa områden kan tätheten vara mycket hög, som sex par på endast 0,1 hektar på Cypern och 100 par på 5 km² i Israel.
