Gråsäl (Halichoerus grypus) är en säl som förekommer i Östersjön och Atlanten. Den tillhör familjen öronlösa sälar och är den enda arten i släktet Halichoerus. Gråsälen är större än knubbsälen och vikaren, och i motsats till andra sälarter som förekommer vid svenska kusten har den ett konformigt huvud. Gråsälshanen kallas också för ståte, pluralis ståtar.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Fi
FiskätareSe
SemiakvatiskPr
PrecocialNa
NatatoriskNo
NomadiskSa
SamladeVi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Fö
Förföljande rovdjurPo
PolygyniMy
Mycket socialtIn
Inte en migrantG
börjar medDen fullvuxna sälhanen är mörkgrå med ljusare fläckar. Den fullvuxna sälhonan har mörkgrå fläckar på en silvergrå päls och ungarna (kutarna) är vita. Teckningen är avhängigt av belysningen och hur våt pälsen är. Med sin längd på omkring 250 centimeter och vikt upp till 300 kilogram är hanen klart större än honan som är cirka 180 centimeter lång och 150 till 200 kilogram tung. Huvudet är konformat med mycket låg panna. Hanen har större nosparti än honan. Vid födelsen är ungen 90 till 110 cm lång och den väger 11 till 20 kg. Hanar vid Amerikas kustlinje blir större än hannar i europeiska vatten. Ungarna byter sin ljusa päls (lanugo) efter två till tre veckor.
Gråsälen förekommer i tre geografiskt åtskilda bestånd. Trots att de båda europeiska beståndens utbredningsområden möts norr om Danmark förekommer hybridisering mellan de båda taxonen sällan, huvudsakligen på grund av olika parningstider. På grund av detta delades arten tidigare upp i tre underarter men idag erkänns bara två:
Tidigare delades den atlantiska gråsälen upp i en västlig, och en östlig underart där den senare bar det vetenskapliga namnet H. g. atlantica. Östersjögråsälen bar tidigare det vetenskapliga namnet H. g. baltica (Rice 1998). Under vandringar når gråsälen söderut till New Jersey respektive Portugal.
Gråsälen föredrar klippiga kuster men i Nord- och Östersjön förekommer den även på sandbankar. Mellan maj och juni ligger gråsälarna vanligen på land och byter päls. När det inte är parningstid vandrar många unga sälar till avlägsna stränder. Men de återvänder som regel. För de atlantiska underarten sker parningen under hösten medan östersjögråsälen har sin brunsttid under våren. Som föda tar gråsälen främst fisk som ibland kompletteras med bläckfisk och kräftdjur. I sällsynta fall dödar gråsälen ett större bytesdjur som en knubbsäl eller en vanlig tumlare. Året 2014 dokumenterades dessutom en hanne som dödade elva unga gråsälar och åt deras kött. Sår som kan bero på liknande fall av kannibalism upptäcktes även på flera andra ungar. Under den tidiga våren kan arten även vila på is som är kopplad till landet. Djuret stannar vanligen nära havsytan när den dyker till 60-100 meters djup och den vistas allmänt fyra till tio minuter under vattenytan. Gråsälen kan dyka ned till 425 meters djup och stanna upp till en timme under vattenytan.
Under parningstiden bildar gråsälen små flockar men det förekommer också de som lever hela året i grupp. I flocken finns i genomsnitt sex honor och en hane. I större flockar kan det finnas flera hanar med var sitt harem. Strider mellan hanarna förekommer endast sällan. Oftare ser man mindre hanar som visar undergivenhet mot en dominant hane. Parningen sker ungefär två veckor efter födseln av de unga gråsälarna, när honan slutar att ge di.
Dräktigheten varar i drygt elva månader men embryot vilar en tid efter befruktningen. Digivningsperioden är med två till tre veckor, vilket är påfallande kort. Honor blir könsmogna efter cirka fem år, och hanar ett år senare, men ofta tar det fyra år till innan hanarna kan etablera ett harem.
Livslängden ligger vid 40 år och den äldsta kända individen blev 46 år gammal.
För säljägare har gråsälen varit ett viktigt byte. Även fiskare dödade gråsälar för de såg djuret som en konkurrent. Nu finns i de flesta länder skyddsåtgärder för gråsälen. Beståndet vid Kanadas kustlinjer uppskattas med 250 000 individer och framför USA:s kustlinje lever omkring 7 300 gråsälar.
Vid 1900-talets början, innan intensiv jakt och miljögifter drabbade beståndet, uppskattas antalet gråsälar i Östersjön ha kunnat uppgå till cirka 100 000 djur. Beståndet i Östersjön var som minst i början av 1980-talet då det bara fanns 2 000-3 000 djur i havet. Utöver jakten bestod faran i miljögifter vilka förorsakade fortplantningsstörningar. År 2000 uppgick antalet gråsälar till cirka 15 500 stycken. Från 1990-talet beräknades beståndet växa med cirka åtta procent per år till 2006. År 2005 uppskattades populationen i Östersjön med ungefär 22 000 individer. Vid flera ställen inrättades skyddszoner med tillträdesförbud.
