Kungstobis eller tobiskung (Hyperoplus lanceolatus, Le Sauvage, 1824) är en långsmal fiskart som ingår i släktet Hyperoplus, och familjen tobisfiskar. Den är den största europeiska arten i familjen tobisfiskar. Inga underarter finns listade.

Ovipari

börjar med

Utseende

Tobiskungen är en långsmal, silverglänsande fisk med tydligt underbett. På varje sida av nosen finns en svart fläck. Ryggfenan är mycket lång, medan den saknar bukfenor. Tobiskungen kan bli upp till 40 cm lång. Till skillnad från hos kusttobis och havstobis kan överkäken inte skjutas fram.

Distribution

Geografi

Kontinenter

Europa, Asien

Regioner

Guernsey, Jersey, Isle of Man

Oceaner

Atlanten

Hav

Marmarasjön, Nordsjön, Irländska sjön, Keltiska havet

Biogeografiska områden

Palearktiska regionen

Arten förekommer från Portugal norrut till Brittiska öarna, Island, längs Norges kust till Vita havet och via Nordsjön till centrala Östersjön (dock ej längre åt öster än Finska vikens mynning).

Den är reproducerande i Sverige.

Biom

Neritisk zon

Marin

Bräckt vatten

Benthic

Klimatzoner

Inlandsklimat

Vanor och livsstil

Tobiskungen uppträder i stim främst vid gryning och skymning, övrig tid ligger den nedgrävd i bottnen. Den föredrar sandbotten och förekommer på djup upp till 150 m (på sommaren går den sällan djupare än 60 m). Den lever på zooplankton, fiskyngel och mindre kräftdjur. Stora tobiskungar kan även ta vuxna fiskar, bland annat andra tobisarter.

Själv tas tobiskungen av många andra fiskar, bland andra torsk, lax, makrill och piggvar.

Tobiskungen kan bli upp till 5 år gammal.

Livsstil

Ovipari

Kost och Näring

Parningsvanor

Lektiden varierar; för populationen i Nordsjön infaller den under vår och sommar. För leken föredrar den sandbotten, där honan kan lägga upptill 30 000 klibbiga ägg. De nykläckta ynglen är pelagiska.