Amerikansk kricka (Anas carolinensis) är en fågel som tillhör gruppen simänder inom familjen änder. Huruvida den utgör en egen art eller om den är en underart till kricka (A. crecca) är omdiskuterat.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Gr
GranivoreFo
FolivoraSe
SemiakvatiskVa
VattenfåglarPr
PrecocialTe
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Se
SeriemonogamiPo
PolygyniSo
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarG
börjar medAmerikansk kricka är mycket lik dess europeiska och asiatiska motsvarighet krickan (se denna för allmän beskrivning). Den mest synliga skillnaden dem emellan är att hanen hos amerikansk kricka har ett vitt vertikalt band på kroppssidan medan kricka har ett vitt horisontellt vingband när anden ses liggande. Den amerikanska krickan saknar även de flesta av de gula linjerna som omringar det gröna på sidan av huvudet hos krickan. Hona, ungfågel och hane i eklipsdräkt, nära nog identisk med krickans motsvarande dräkt, men hjässa och ögonstreck är något mörkare. Vidare syns i flykten ett mer rosttonat främre vingband.
Amerikansk kricka häckar i norra Nordamerika där den är vanlig. Den är en utpräglad flyttfågel som övervintrar långt söder om sitt häckningsområde. Den är mycket sällskaplig utanför häckningssäsongen och bildar stora flockar. I flykten liknar de stora flockarna vadarfåglar. Amerikansk kricka har sällsynt observerats i Västeuropa. I Sverige är den en ovanlig men årlig gäst.
Huruvida den är en art eller underart är omdiskuterat av bland andra American Ornithologists' Union (AOU). Exempelvis kategoriserar IUCN och BirdLife International den som underart till kricka, och i november 2008 konstaterade Clements Checklist att även de behandlar den som en underart. Trots detta är det många auktoriteter, exempelvis SOF, som behandlar dem som två arter, vilket baseras på beteende, morfologi och molekylära data. En preliminär DNA-analys har visat att den är närmare släkt med den sydamerikanska gulnäbbade krickan (Anas flavirostris) än med kricka.
Första observationen av Amerikansk kricka i Sverige skedde den 29 april 1954 vid Oset i Närke. Den ses sällsynt med ett antal individer per året i landet.
Amerikansk kricka häckar mestadels i isolerade floddeltan samt våtmarker i skogs- och prärieområden, men mer sällan i områden med enbart kort gräs. De förekommer även i arktisk tundra och i halvöken.
Våtmarkerna där de förekommer domineras ofta av klotgräs (Scirpus), kaveldun (Typha), starr (Carex), nate (Potamogeton) och andra vattenväxter. Amerikansk kricka placerar ofta sitt bo i gräsmark, ängsmark eller på torra sluttningar vid träddungar, i närheten av en damm och då gärna bäverdammar.
Amerikansk kricka föredrar att söka mat på lerstränder. När detta saknas föredrar de grunda myrar eller tillfälligt översvämmade jordbruksmarker. De lever främst av frön, stjälkar och löv från vattenväxter. Grönvingad kricka verkar föredra mindre frön från skärmags (Cyperus), vipphirs (Panicum) och halvgräs, men äter även frön från majs, vete, korn och bollbuske (Cephalanthus) I myrmark och dammar, föredrar de frön av klotsäv, nate och knappsäv (Eleocharis). I mindre utsträckning äter de även växtdelar av sträfsen (Chara), nate, hårnating och andmat. Mer sällan tar de även insekter, blötdjur och kräftdjur.
Den placeras sitt bo direkt på marken, i skydd, närheten av vatten. Honan lägger sex till nio ägg som hon ruvar ensam i 20-23 dagar. Bara några timmar efter att ungarna kläckts kan de simma, dyka och födosöka för sig själva, även om deras mamma tar tillbaka dem till boet på natten för att skydda dem mot eventuell kyla.
Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kateogi anser den inte vara hotad utan kategoriserar beståndet som livskraftigt. Beståndet har uppskattats till åtminstone fyra miljoner individer.
