Fjällripa (Lagopus muta) är en hönsfågel som lever cirkumpolärt i karga arktiska och subarktiska områden, och det förekommer också ett antal isolerade bergspopulationer på sydligare breddgrader. Arten delas upp i 30 underarter varav ett fåtal högarktiska populationer är flyttfåglar. Fjällripan är till utseendet lik dalripan med stor rund kropp och ganska litet huvud. De olika underarterna skiljer sig i fjäderdräkt och storlek där nominatformen som adult mäter 31–35 cm. Fjäderdräkten fungerar kamouflerande året om och arten uppvisar en komplex ruggningsstrategi. Den har helvit fjäderdräkt på vintern och en gråbrunspräcklig på vår och sommar. Den har fjäderklädda tarser och röd kam ovanför ögat som fungerar signalerande under parningsleken.
Fjällripan föredrar högre höjder men uppträder på höjder från havsnivån till 5050 meter. På grund av habitatet som består av karg tundra, ofta i klippiga område, är den utsatt för predation från ett fåtal rovdjur och kan därför uppträda orädd gentemot människan. Den lever främst av knoppar av björk och pil men tar även andra växtdelar och juvenilerna äter också insekter. Boet är en uppskrapad grop direkt på marken där den i genomsnitt lägger 5-8 ägg som honan ruvar i 21–23 dagar. Ungarna tas om hand av honan. Den globala populationen är mycket stor och bedöms av IUCN som livskraftig, men vissa lokala populationer bedöms som hotade. Det förekommer viss jakt på arten men inte alls i samma utsträckning som på dalripa.
Fjällripan är mycket lik dalripan med en stor rund kropp och ganska litet huvud. Som adult blir nominatformen 31–35 cm lång. Olika populationer är olika stora och individerna på exempelvis Svalbard och Aleuterna är avsevärt större än nominatformen.
Den har fjäderklädda tarser och röd kam ovanför ögat. Kammen är som störst på den häckande hanen. Fjällripans fjäderdräkt fungerar kamouflerande under hela året. Den ruggar från en vit fjäderdräkt på vintern till en gråbrunspräcklig på våren och sommaren. De häckande fåglarna har gråbrunspräcklig ovansida, vita vingar och undersida. Båda könen har svart stjärt året om. Vintertid är fjällripans dräkt helvit, förutom den svarta stjärten. Tuppen har dessutom året runt ett svart tygelstreck mellan den svarta näbben och ögat, som är mest framträdande i vinterdräkt.
Fjällripan förekommer i arktiska och subarktiska Eurasien och Nordamerika inklusive Grönland. Det finns ett antal isolerade bergspopulationer på sydligare breddgrader i Skottland, Pyreneerna, Alperna, Bulgarien, Uralbergen, Pamir, Altaj och Japan. Under den senaste istiden var arten mycket mer spridd runt om i Europa.. Merparten av världspopulationen av fjällripa är stannfåglar men vissa högarktiska populationer som captus på östra Grönland är flyttfåglar och fåglar av denna underart har observerats på Island.
Fjällripan häckar i klippig terräng och på fjällhedar ovan trädgränsen från norra Dalarna till Torne lappmark.
Fjällripan lever på karg arktisk och subarktisk tundra, ofta i klippiga område. Ett undantag är populationerna som lever på Aleuterna som istället lever i låglänta gräsmarker. Trots att den föredrar högre höjder förekommer den även i nivå med havsytan och ända upp till 5050 meters höjd.
Under ruggningen på höst och vår uppträder de i övergångsdräkter med olika mycket vita och bruna fjäderpartier. Merparten av världens fåglar ruggar en eller två gånger om året men riporna (Lagopus) ruggar aktivt vid tre eller fyra tillfällen varje år. På hösten ruggar fjällripan till en helvit dräkt som den bär fram till våren för att sedan under sommaren rugga två eller tre gånger till då den anlägger fler och fler bruna fjädrar. Allt för att dräkten ska vara så väl anpassad till miljön som möjligt vilket ökar fjällripans kamouflerande skydd mot rovdjur.
På grund av att den lever i så karga och avlägsna miljöer så är den bara utsatt för predation av ett fåtal rovdjur, som kungsörn och jaktfalk. Detta gör att den på många platser kan uppträda förvånansvärt orädd och kan vara ganska enkel att komma nära.
Den lever främst av knoppar av björk och pil men även av hängen när det finns. Det tar även olika frön, löv, blommor och bär andra växtdelar. Juvenilerna äter också insekter.
Förutom den röda kammen har fjällripan inga ornament eller dylikt, som annars är typiskt för skogshönsen i tempererade områden. Studier har visat att arternas olikfärgade och olika stora kammar fungerar signalerande under parningsleken och under aggressiv interaktion mellan tupparna. Många studier har också visat att det finns en tydlig korrelation mellan kammens storlek och testosteronnivåerna hos hanarna, och att mängden testosteron även korrelerar gentemot aggressivt beteende gentemot andra hanar.
Tupparnas kammar har undersökts i ett antal studier kring sexuell selektion. En studie av fjällripor vid sjön Scarpa i Nunavut visade att under första året fanns ett samband mellan parningsframgången hos tupparna och deras storlek och kondition på kammen. Studien visade även att bigamistiska tuppar hade större kam medan monogama tuppar hade mindre. Sambandet med storlek förekom inte under andra året men däremot konditionen på kammen. Andra studier har visat på samma samband.
Boet är en uppskrapad grop direkt på marken. Den lägger i genomsnitt 5-8 ägg, men kullar med 3–12 förekommer. Äggen påminner om dalripans och ruvas av honan i 21–23 dagar. När äggen är kläckta tas ungarna om hand av honan.
Den globala populationen minskar men trots detta bedöms den av IUCN som livskraftig (LC) eftersom den har en mycket stor population och ett mycket stort utbredningsområde. Den globala populationen uppskattas till mellan fem och 25 miljoner vuxna individer, varav 250 000 till en miljon par häckar i Europa. Även beståndet i Sverige anses vara livskraftigt.
