Ökenstenskvätta (Oenanthe deserti) är en liten tätting som häckar från Marocko genom Mellanöstern och vidare till Mongoliet, Afghanistan, Tibet och västra Kina. Övervintringsområdet sträcker sig från norra Afrika till nordvästra Indien. Arten är en regelbunden men sällsynt gäst i Europa, med exempelvis ett 60-tal fynd i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Ökenstenskvättan är en 14,5-15 centimeter lång, ganska kompakt stenskvätta med stort huvud och kort hals och stjärt. Stjärten är i alla dräkter nästan helsvart och har bara lite vitt längst in på sidorna, närmast den vita övergumpen. Vingpennorna är ljust gråbruna och kontrasterar mot de mörka undre vingtäckarna. Undersidan är i alla dräkter ljust beigevit.
Adult hane i sommardräkt har kontrastrik dräkt med svart haka och kind, vitt ögonbrynsstreck, vita skuldror och varmt sandfärgad hjässa, nacke och framrygg och ljust sandfärgat bröst. Hos den sittande fågeln förbinds den svarta kinden med den i hopfällt läge svarta delen av vingen, något som skiljer den från exempelvis svartstrupig morf av medelhavsstenskvätta.
Både adult hona och hane i första vinterdräkt är rätt kontrastlösa i bleka gråbruna färger, utöver stjärten och de mörka undre vingtäckarna. De har även ett ljust ögonbrynsstreck som sträcker sig över örontäckarna som hos honan är rödbruntonade och hos hane i första vinterdräkt är gråmelerade, vilket beror på ljusa bräm som döljer de svarta fjäderbasarna.
Ökenstenskvätta delas in i tre underarter med följande utbredning:
Ökenstenskvättan förekommer i öppna habitat, stäpp, öken, saltöken, utorkade flodbäddar och andra sandiga, steniga eller klippiga miljöer. Den förekommer upp till 3500 meters höjd över havet. Vintertid uppsöker den även odlad mark på landsbygden när det även finns öppna områden i närheten.
Ökenstenskvättan tenderar att sitta på en gren i en buske, på ett strå i en grästuva eller på annan upphöjd plats och dyka ned på marken nedanför för att fånga insekter och andra små ryggradslösa djur, men den kan även fånga insekter i luften. Den lever främst av myror, skalbaggar, larver, flugor och insekteslarver, däribland myrlejonsländor. Den äter även en mindre mängd frön.
Arten häckar från under senare delen av april eller i maj över merparten av sitt utbredningsområde. Boet placeras på klippiga sluttningar, i håligheter under stenar och liknande. Boet, som ofta döljs bakom ärttörne, buskar eller annan buskig vegetation är en prydligt byggd skål av gräs, mossa och stjälkar, fodrad med fina rötter och hår, och ibland små fjädrar. Den lägger fyra, ibland fem ljust blåaktiga ägg med fina roströda fläckar. Äggen ruvas främst av honan och båda föräldrarna tar han om ungarna.
