Minervauggla (Athene noctua) är en liten, daglevande uggla som ses i kontinentala Europa, Asien samt norra och södra Afrika.
På ovansidan är minervaugglan gråbrun till brun med ljusa fläckar. Strupe och bröst är ljusa med brunaktiga fläckar. Vaxhuden är starkt svälld och tårna är endast sparsamt befjädrade. Den är ungefär stor som en pärluggla och mäter 23-27,5 centimeter på längden, har ett vingspann på 50–57 centimeter och väger ungefär 140–200 gram. Honorna blir som regel något större än hanarna.
Minervaugglan är en stannfågel som häckar i Europa och österut genom Asien till Korea, i södra och nordöstra Afrika, och i Mellanöstern. I Europa häckar den upp till cirka 58° nordlig bredd, men är vanligast i Mellan- och Sydeuropa. Man brukar dela upp den i 13 underarter med följande utbredning:
Artepitetet i det vetenskapliga namnet är en variant av det latinska ordet noctuus (under natten).
Det första dokumenterade exemplaret som sågs i Sverige var i Lomma i början av 1800-talet. Så i mars 1939 konstaterades en minervauggla på gården Rosenhäll i Härslöv i Skåne. I slutet av april dök det upp en hona och när man så småningom hittade två ungar var häckningen ett faktum. Ugglorna fanns i området ända fram till februari 1942. 1948 ska en jägare ha skjutit en minervauggla i samma trakter, som skickades för uppstoppning. 30 år senare, den 29 november 1981 hittade man en död minervauggla i Mellanhedsparken i Malmö.
Minervaugglan häckar i öppet landskap, jordbruksbygd med brutet landskap, parker, alléer och halvöken. Den är delvis dagaktiv och ses ofta helt öppet på telefonstolpar eller andra upphöjda utkiksplatser varifrån den spanar efter byten. Den har sitt bohål i träd eller byggnader.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan fem och tio miljoner vuxna individer, varav det i Europa häckar 618 000–1 170 000 par.
