Gråsiska (Acanthis flammea) är en siska som tillhör familjen finkar. Den häckar cirkumpolärt på norra halvklotet i tempererat och subarktiskt klimat. Den globala populationen uppvisar tydliga men klinala morfologiska skillnader vilket skapat stora diskussioner vilka populationer som ska ingå i artkomplexet. Sentida studier indikerar att snösiska, som tidigare ofta haft artstatus istället – tillsammans med bland annat brunsiska – bör behandlas som underart till gråsiskan, vilket bland annat BirdLife gör. De väljer även att placera arten i det egna släktet Acanthis.
Gråsiskan är i storlek och form som en hämpling men med en mer kluven stjärt. De övre kroppsdelarna är grå- till vitaktiga med mörkare fläckar. Hjässa och panna är röda i olika stor utsträckning, hakan svart och vingarna har ljusa fjäderkanter. Den adulta hanens bröst är om våren rosenrött men om vintern kan den vara helt vit på bröstet eller med mycket lite rödrosa ton på bröstet. Honans bröst är gulgrått. Fågeln har en kort, triangelformad gul näbb, svart fjäderparti runt näbbroten och ett mycket tunt svart tygelstreck. Kroppslängden är ungefär 11,5–14 cm har ett vingspann på 20–25 cm och väger ungefär 14 gram.
I flykten ser man dess båda vita vingband på övrigt mörka vingovansidor i kontrast till de ljusa vingundersidorna. Den ljusa kroppsundersidan och undergumpen kontrasterar framtill med det mörka ansiktet och baktill mot den mörka stjärtovansidan.
Gråsiskan häckar cirkumpolärt på norra halvklotet i tempererat och subarktiskt klimat.
Grå-, snö- och brunsiske-komplexet är mycket omdiskuterat och olika auktoriteter och nationella taxonomiska kommittéer behandlar gruppen olika. Traditionellt har ofta gråsiska och snösiska delats upp som två arter, men mycket forskning indikerar att dessa båda taxa bättre beskrivs som en art eftersom det saknas tydliga genetiska, morfologiska och beteendemässiga skillnader.
Vad som dock skiljer dessa båda taxa och även andra populationer inom detta komplex är biogeografin, och utifrån detta, tillsammans med subtila klinala skillnader i morfologi, kategoriseras olika taxa som arter av olika auktoriteter. Exempelvis behandlar många länders taxonomiska kommittéer brunsiska som den egna arten Acanthis cabaret, däribland Storbritannien, Norge och Danmark. Även internationella taxonomiska auktoriteter som International Ornithological Congress och Clements et al erkänner brunsiskan som god art. Brunsiska och nominatformen häckar sympatriskt i södra Norge utan större tecken på hybridisering.. Vissa auktoriteter kategoriserar även grönlandssiska som den goda arten Acanthis rostrata. Tidigare fanns det åsikter om att dela upp Storbritanniens gråsiskor i de två underarterna britannica och disruptis, men idag kategoriseras de som synonyma med brunsiska.
Ornitologen Christian Ludwig Brehm gav 1831 namnet holboellii till vad han ansåg vara en långnäbbad form av gråsiska. Dessa fåglar återfinns mest i de allra nordligaste delarna av Palearktis och Nearktis och framförallt i nordöstra Sibirien. Vissa har menat att detta inte bara är en underart utan till och med en egen art. Än idag har man inte kunnat fastställa var denna form hör hemma rent geografiskt och idag menar de flesta att det rör sig om en varietet och en normal variation inom A. f. flammea.
Boet byggs ganska nära marken av honan, som sedan lägger 4-6 blåaktiga ägg med rödbruna fläckar. Honan ensam ruvar äggen i cirka 10–12 dagar. Under denna tid lämnar honan knappast boet, och matas av hannen. Efter att äggen kläckts blir ungarna flygfärdiga på cirka 12–13 dagar. Gråsiskan häckar gärna i glesa kolonier.
Gråsiskan har stor förmåga att klänga, till exempel i trädgrenar. Under vintern lever den framför allt av björkfrön. Dessutom äter gråsiskan ogräsfrön och insekter. Ungarna matas troligen med insekter. Vintertid bildar den kringströvande flockar, gärna tillsammans med grönsiskor.
BirdLife Taxonomic Working Group behandlar de fyra taxonen flammea, rostrata, islandica och cabaret som en art. Denna art har ett mycket stort globalt utbredningsområde och en stor globala populationen, vars storlek dock inte har uppskattats. Trots att den globala trenden för arten är negativ bedömer inte IUCN att gråsiskan är hotad utan kategorisera den som livskraftig (LC).
