Nattskärra (Caprimulgus europaeus) är en nattaktiv fågelart som häckar i Eurasien och nordvästra Afrika.
Att nattskärran spelar en stor roll i folks medvetande bevisas även av dess många namn. Det finns ett hundratal dialektala namn på nattskärra som blakka, hörknarr, kvällknarr, nattblacka, nattblarra, nattskräv(l)a, nattskäddra, spinnrock och spånkäring. Alla dessa namn anser man härstammar från nattskärrans besynnerliga nattliga läten. I Töftedals socken i Dalsland kallades den förr för qvällskena medan detta dialektala namn i norra Bohuslän istället användes för fladdermöss. På Fårö ska den ha kallats nattnorpa.
Ändelsen skärra brukar härledas till dess läte, men kan även vara kopplat till det äldre svenska namnet på skata, nämligen skjora, skjura eller skäre, vilket i sin tur kan vara kopplat till nattskärrans lite skat-liknande utseende med sin långa stjärt, då den flyger om natten.
Föreställningen att nattskärror suger mjölk från kreatur har också gett dem olika namn som det tyska namnet ziegenmelker, det danska "gede-malker" och det latinska namnet caprimulgus. Dessa tre namn betyder alla "getmjölkare". Något motsvarande svenskt folknamn tycks inte finnas.
Nattskärran tilldrar sig uppmärksamhet genom sin närgångenhet och sitt orädda uppträdande samt genom sitt nattliga levnadssätt och den tysta spöklika flykten. Den har sedan äldre tider varit föremål för många vidskepliga föreställningar. Enligt en gammal föreställning, som är utbredd hos befolkningen i södra och mellersta Europa, skulle nattskärran suga mjölk av getter och andra kreatur som går på bete. Föreställningen kan möjligen komma av att nattskärror utnyttjar den rika förekomsten av insekter i närheten av boskapen.
Cr
CrepuskulärNa
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareAr
ArborealTe
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ovipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Torpor är den kortvariga formen av dvala hos djur, som är frågan om timmar. Den ska särskiljas från exempelvis vinterdvala, där perioden av d...
Ko
Kooperativ uppfödareMo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
Solitära djurMi
MigrerarE
börjar medNattskärran är välkamouflerad. Dess fjäderdräkt är vattrad i grått, svart och rostgult med längsgående svarta fläckar. Hos hanen har de tre främsta handpennorna en stor vit fläck på mitten, och de två yttersta stjärtpennorna på varje sida har vit spets. Hos honan, som för övrigt utmärks genom något dunklare färger, är dessa partier rostgula istället för vita. Den mäter 26–29 centimeter i längd och har ett vingspann på 57–64 centimeter. Hane och hona är lika stora. Nattskärran har ett stort, platt huvud med en mycket kort men bred näbb som omges av borst som sitter fast vid näbbroten. De korta fötterna med starkt förlängd mittå ses sällan när fågeln observeras i fält. I flykten verkar den betydligt större och falkliknande.
Nattskärran är en utpräglad flyttfågel som häckar i palearktis i ett område som sträcker sig från nordvästra Afrika över stora delar av Europa, så långt norrut som mellersta Storbritannien, Norrlandskusten i Sverige och mellersta Finland och österut genom södra Ryssland, Mongoliet och de nordliga delarna av mellersta Kina. Den saknas som häckfågel i stora delar av Kazakstan men häckar söder om landet, så långt söderut som sydvästra Iran. Den övervintrar främst i södra Afrika i Zambia, Malawi, Namibia, Zimbabwe och Sydafrika men även i Gambia.
Nattskärra häckar i Sverige ojämnt i södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustland norrut till Hälsingland.
Nattskärran lever mest i öppna miljöer eller gles skog. I Europa förekommer den på öppna hedar och i buskmarker, men i dess norra utbredning mest i gles tallskog och på hyggen. Den häckar på upp till 5 000 meter över havet.
Nattskärran orienterar med synen och är, både under häckningstiden och på vintern, uteslutande skymnings- och nattaktiv. Den tillbringar dagen på marken, ofta med indraget huvud. När den flyger upp mot ett träd landar den direkt på stammen och inte som andra fåglar på en gren.
Nattskärrans föda består av flyginsekter, av vilka den föredrar större och mjukhudiga arter av skalbaggar och nattfjärilar.
Nattskärran bildar par under häckningssäsongen. Oftast häckar arten endast en gång om året, men en andra häckning kan förekomma. Den lägger två ägg, tidigast i slutet av maj och början av juni, som är gråmarmorerade. nattskärrebo. De är 27–36 mm långa och 20–24 mm breda. Nattskärran bygger inget bo, utan äggen läggs på vegetationslös torr mark och ruvas i 17–21 dagar, nästan uteslutande av honan. Ungarna matas av båda föräldrarna tills de är flygga efter mindre än 20 dagar. Juvenilerna lämnar oftast, utan särskild övningsflygning, uppväxtområdet genast efter att de blivit självständiga.
Nattskärrans utbredningsområde är mycket stort och trots att den har minskat i antal bedöms den globala populationen inte som hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC). Populationen i Europa har dock minskat kraftigt under senare delen av 1900-talet. Nattskärran tycks ha missgynnats av förändringar i jord- och skogsbruket som lett till tätare skog utan inslag av åkerbruk och betesmark och större andel gran på bekostnad av tall och lövträd. Det är också relativt vanligt att nattskärror som sitter på vägar blir överkörda av bilar.
I Sverige har nattskärran tidigare varit rödlistad. 2005 kategoriserades den som sårbar och 2010 som nära hotad i Artdatabankens rödlista. 2015 ansågs hotläget vara ännu bättre, varför den omkategoriserades som livskraftig och finns därmed ej längre med på rödlistan. Beståndet i Sverige uppskattas till mellan 12 000 och 18 000 könsmogna individer. Den ökar i antal.
