Kungsfågel
Rike
Klass
Ordning
Familj
Sl�kte
ARTER
Regulus regulus
Folkmängd
98-165 Mlnlnn
Livslängd
8 months-2 years
Vikt
4.5-7
0.2-0.2
goz
g oz 
Längd
8.5-9.5
3.3-3.7
cminch
cm inch 
Vingspann
13.5-15.5
5.3-6.1
cminch
cm inch 

Kungsfågel (Regulus regulus) är en mycket liten tätting som numera oftast placeras i familjen kungsfåglar (Regulidae). Både dess vetenskapliga namn och dess svenska trivialnamn syftar på kunglighet och anspelar i förlängningen på kungsfåglarnas färgstarka gyllene hjässband. Arten delas in i en rad underarter med stor geografisk spridning som omfattar merparten av Eurasien och öarna i Makaronesien. Tidigare behandlades beståndet av kungsfåglar på Kanarieöarna som en egen art, men dessa fåglar inkluderas numera i kungsfågeln. De norra och östliga häckningsbestånden av kungsfågel är flyttfåglar, och övervintrar längre söderut, medan de sydligare är stannfåglar. Under stränga vintrar minskar de nordliga stannfågelsbestånden kraftigt.

Visa mer

Kungsfågeln är Europas minsta fågel med en längd på cirka nio centimeter och en vikt på fem till sex gram. Den har grönaktig ovansida, vitaktig undersida och dubbla vingband. Det grå ansiktet kontrasterar mot det svarta ögat och det färgstarka centrala hjässbandet, vilket är orange och gult hos hanen, men enbart gult hos honan. Hjässbandets korta fjädrar kan resas till en liten kam och används i uppvisningssyfte under häckningen. Kungsfågeln påminner om brandkronad kungsfågel och de båda arterna har till stor del överlappande europeiska utbredningsområden, men den senare skiljer sig ifrån kungsfågeln med sina bronsfärgade skuldror och tydliga huvudteckning. Kungsfågelns sång är ett antal upprepade tunna, höga toner som är något mer högfrekventa än de övriga släktingarnas sång.

Kungsfågeln häckar i barrträd – i skogar eller parker – och bygger ett kompakt bo som placeras på en gren. Den lägger tio till tolv ägg per kull, som ruvas av honan. Ungarna tas om hand av båda föräldrar och en andra kull per säsong är vanligt förekommande. Under födosöket efter insekter rör kungsfågeln sig oavbrutet och vintertid kan den uppträda i större flockar tillsammans med mesar och andra mindre tättingar. Den är bytesdjur för flera olika rovfåglar och utsätts även för parasitangrepp. Dess stora utbredningsområde, tillsammans med en stor global population gör att IUCN inte anser att arten är hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC).

Visa mindre

Utseende

Kungsfågeln är Europas minsta fågel med en längd på 8,5–9,5 centimeter, ett vingspann på 13,5–15,5 centimeter och en vikt på 4,5–7,0 gram. Dess morfologi, det vill säga utseende och kroppsbyggnad, påminner om vissa sångares med olivgrön ovansida, vitaktig undersida, dubbla vingband och grått ansikte med kontrasterande svart öga. På hjässan har den ett färgstarkt centralt hjässband kantat av ett ganska brett svart fält.

Visa mer

Hanens hjässband är gult med en orange mitt medan honans är helt gult. Under parningsleken reser den på de korta hjässfjädrarna vilket gör den orange delen mycket mer tydlig hos hanen. Den har en liten tunn svart näbb och mörkbruna ben. Förutom det centrala hjässbandet så är fjäderdräkten lika hos båda könen, honan i fräsch dräkt kan dock vara något ljusare på ovansidan och ha en något gråare undersida.

Juvenilen påminner om den adulta fågeln men har mörkare ovansida och saknar den färgstarka centrala hjässbandet. Deras stjärt- och vingfjädrar kan förbli oruggade under den första vintern. Trots detta är ungfåglarna under denna period nästan omöjliga att särskilja från adulta vid observationer i fält.

Kungsfågelns flykt är typisk och består av snabba, svirrande vingslag med enstaka hastiga riktningsändringar. Under födosöket genomför den kortare sträckor som består av en mix av dykningar och snabbt flaxande då den står still i luften. Den rör sig rastlöst ibland bladverken och kryper ofta på grenar och upp och ned för stammar.

Visa mindre

Video

Distribution

Geografi

Kungsfågeln har en mycket stor palearktisk utbredning och häckningsområdet sträcker sig från Makaronesien till Japan. I Europa är den vanlig i mellersta och norra tempererade och boreala regionerna mellan 13:e och 24:e breddgraden, och förekommer alltså generellt i kallare klimat än brandkronad kungsfågel. Längre österut förekommer den genom södra Sibirien till Sachalin och Japan, i bergskedjan Tian Shan, norra Iran, och från Himalaya och österut till centrala Kina. Utbredningsområdet har expanderat norrut i Skottland, Norge, Sverige och Finland under 1900-talet. Arten uppträder årligen på Island och häckar oregelbundet på Färöarna. Arten har även observerats i Jordanien och Marocko.

Visa mer

I Sverige häckar den allmänt i stora delar av landet men mer sparsamt i de nordligaste delarna och saknas nästan helt i den nordvästra halvan av Lappland. Det svenska beståndet är till stor del stannfåglar, men många flyttar också till Mellaneuropa under hösten. Dessa flyttfåglar återkommer till Sverige i april.

Kungsfågeln häckar i tät barrskog på lågland och i bergsskogar, främst upp till 3 000 meter över havet, och ibland upp till 4 800 meter över havet. Den placerar sitt bo i gran, lärk, tall, silvergran och bergtall, och i planteringar med introducerade barrträd som Douglasgran. Botäthet på upp till 591 par per kvadratkilometer har observerats i områden med gran på Irland. Häckning bland bredbladiga lövträd är sällsynt och förekommer bara om det även finns barrträd i området. Den häckar även i parker eller på kyrkogårdar om där finns lämpliga häckningsdungar. Undervegetationens höjd och typ spelar ingen roll för om arten ska häcka.

Till skillnad från mer specialiserades fågelarter som nötväcka och trädkrypare, som båda födosöker på trädstammar, så behöver inte kungsfågeln stora skogsområden, och populationstätheten har inte heller något samband med storleken på skogsområdet. När häckningen är över uppträder den gärna i habitat med lövträd, eller i busk- och hedmarker och liknande mer öppna biotoper.

De båda underarterna som förekommer på Teneriffa förekommer i bergsområden som tidigare bestod av laurisilvaskog, men som numera mer och mer består av trädljung. Den är bara vanlig i denna typ av habitat och är ovanlig i barrskog om där inte finns trädljung.

Visa mindre
Kungsfågel karta över livsmiljö
Kungsfågel karta över livsmiljö
Kungsfågel
Attribution-ShareAlike License

Vanor och livsstil

Säsongsmässigt beteende
Fågelläte

Kost och Näring

Alla kungsfågelarter är till största delen insektsätare och lever av små leddjur med mjukt yttre skelett, som hoppstjärtar, bladlöss och spindlar. De lever även av kokonger och ägg av spindlar och andra insekter, och äter sällsynt även pollenkorn. Kalla vinterdagar behöver den äta så mycket som mer än en tredjedel av sin kroppsvikt.

Visa mer

Kungsfågeln födosöker främst i trädkronor, och tar ofta sin föda genom att med snabba vingslag nästan stå still i luften och samtidigt plocka insekter och dylikt från undersidan av grenar och blad. De tar ofta mindre byten än sin nära släkting, brandkronad kungsfågel, som istället oftast tar sina byten från ovansidan av grenar och blad. Skillnaden i födosöksteknik underlättas av subtila anatomiska skillnader. Brandkronad kungsfågel har bland annat en något bredare näbb och dess fot är bättre anpassad för att sitta på grenar, medan kungsfågelns längre baktå är en anpassning som underlättar vertikal förflyttning längs med grenar under födosöket.

Utanför häckningssäsongen håller sig mindre grupper av kungsfåglar med ett vinterrevir som de försvarar mot grannflockar av kungsfåglar. Under sina födosök i dessa vinterrevir förenar de sig däremot ofta med andra arter, som mesar och sångare. I sådana blandflockar, som kallas meståg, tenderar de lättaste arterna som kungsfågel och svartmes att födosöka i ytterkanten av trädkronorna medan större arter födosöker längre in. På så vis nyttjar de olika ekologiska nischer. I vissa områden besöker kungsfågeln fågelbord och matare för att ta talg och annat fett.

Visa mindre

Parningsvanor

PARNINGSBETEENDE

Kungsfågeln är monogam. Hanen sjunger under häckningssäsongen, oftast under födosöket och mer sällan stillasittande på en gren. Den har ett lekbeteende som omfattar uppvisning av den resta lilla gulorange kammen på hjässan vilket sker genom att han böjer huvudet mot andra individer.

Visa mer

Kungsfågeln försvarar sitt revir gentemot artfränder och det förekommer också att den försvarar sitt revir gentemot brandkronad kungsfågel, men konkurrensen mellan arterna är inte särskilt stor. Bland annat hävdar den revir genom att hanen sjunger och i mötet med brandkronad kungsfågel kan den ibland blanda in den artens sång i sin repertoar. En spansk studie från 1977 argumenterar för att revirkonflikter, och andra fenomen som att hanar sjunger en blandning av sångtyper eller alternativa sångtyper, är vanligast i områden där den ena arten är mycket vanligare än den andra. I andra sammanhang verkar de ignorerar varandras sång. I mindre barrträdsområden är det dock ovanligt att båda arterna häckar och under sådana förhållanden brukar bara ena arten förekomma.

Kungsfågelns bo är en välisolerad skålformad struktur som byggs i tre lager. Det yttre lagret består av mossa, små pinnar, spindelnät och lav. Den använder även spindelnät för att förankra boet vid en tunn gren. Det mellersta lagret består av mossa som fodras med ett inre lager av fjädrar och päls. Kungsfågelns bo är större, grundare och mindre kompakt än boet av brandkronad kungsfågel, och har en inre diameter av ungefär 9 centimeter. Boet byggs av båda könen, men honan gör det mesta av arbetet. Ofta är boet inte placerat så högt upp men ornitologen Eric Simms beskriver bon som varit placerade på allt mellan 1 och 22 meter över marken. Simms har också gjort observationer av ett bo som placerats precis 1,0 meter ovanför ett sparvhöksbo.

(Äggen på fotografierna är hämtade ur Muséum de Toulouses samling.)

Ruvningen påbörjas oftast i slutet av april och pågår fram till början av maj. Äggen är vitaktiga med gulaktiga, grå eller bruna fläckar på den bredare änden. Äggen mäter i snitt 14 × 10 millimeter och väger 0,8 gram, där fem procent utgör skalet. En typisk kullstorlek i Europa är nio till elva ägg, men det finns observationer av sex till 13 ägg. Det är honan som ruvar äggen som staplas ovanpå varandra i boet. Hon håller dem varma med hjälp av sin ruvfläck men sticker även ner sina varma ben i mitten av äggstapeln. En andra kull är vanlig och läggs oftast när första kullens ungar fortfarande är små. Hanen bygger då det andra boet, och matar sedan ungarna från första kullen medan honan ruvar andra kullen. När första kullen är flygfärdig hjälper hanen till med att mata ungarna i den andra kullen.

Honan matas oftast av hanen under tiden som hon ruvar. Hon ligger hårt på äggen och flyttar sig ogärna även om hon blir störd. Det finns observationer av honor som fortsätter ruva även när boet flyttas eller hålls i handen. Äggen ruvas under en genomsnittlig temperatur av 36,5 °C och värmen regleras genom tiden som honan ligger på äggen. Hon lämnar boet under längre perioder när lufttemperaturen är högre och ruvar hårdare när det är kallare. Honan ruvar äggen i 16–19 dagar innan de kläcks och ungarna blir flygfärdiga efter ytterligare 17–22 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna, och under mycket varma dagar har honan observerats forsla vattendroppar i näbben till sina ungar. Kungsfågeln når sexuell mognad efter ett år och har en medellivslängd på två år, men det finns observationer av individer som blivit fyra år och tio månader.

Trots att utbredningsområdena för kungsfågel och brandkronad kungsfågel överlappar varandra i stor utsträckning så förekommer inte hybridisering mellan dessa båda arter. Detta verkar vara förhindrat genom olika häckningsbeteende och skillnader i huvudteckning. Inte ens en burfågelstudie där en hona av kungsfågel försågs med en artificiellt ögonstreck för att parning med en brandkronad kungsfågelshane skulle kunna ske, resulterade i överlevande hybrider eftersom de kläckta ungarna inte togs om hand av föräldrarna.

Visa mindre

Befolkning

Befolkningsantal

Kungsfågeln har ett stort utbredningsområde, som uppskattas till 13,2 miljoner kvadratkilometer, en stor global population på 80–200 miljoner individer och populationstrenden anses stabil. Utifrån dessa kriterier kategoriseras därför arten som livskraftig (LC) av IUCN. Under 1900-talet har arten spridit sig allt längre norrut vilket förmodligen främst är ett resultat av den ökade plantering av barrträd i dessa områden.

Visa mer

Populationsminskningar hos stannfågelbeståndet i det norra utbredningsområdet kan vara ganska stora under hårda vintrar. I en finsk studie överlevde endast var tionde individ. Även i något mildare regioner, där en större mängd kungsfåglar övervintrar, kan kalla vintrar gå hårt åt populationen och det kan ta flera år innan den återhämtat sig. År 1930 skrev den engelske ornitologen Thomas Coward:

Omvänt kan en population öka relativt snabbt under perioder med milda vintrar. I låglänta delar av Storbritannien ökade beståndet med 48 procent efter vintern 1970–71 och flera par häckade till och med i lövskog, vilket annars är mycket ovanligt.

I Sverige minskade antalet kungsfåglar kontinuerligt sedan 1990, så pass att den listades som sårbar på 2015 års upplaga av Artdatabankens rödlista. Sedan 2020 kategoriseras den inte längre som hotad utifrån data som visar att den istället ökat i antal de senaste tio åren. Beståndet i Sverige uppskattas till mellan tre och fyra miljoner par, vilket gör den till Sveriges tredje vanligaste fågelart tillsammans med rödhaken.

Visa mindre

Coloring Pages

Referenser

1. Kungsfågel artikel på Wikipedia - https://sv.wikipedia.org/wiki/Kungsf%C3%A5gel
2. Kungsfågelpå webbplatsen för IUCN:s röda lista - http://www.iucnredlist.org/details/22734997/0
3. Xeno-canto fågelrop - https://xeno-canto.org/707374

Fler fascinerande djur att lära sig om