Tvättbjörn, även sjubb eller nordamerikansk tvättbjörn (Procyon lotor), är ett medelstort däggdjur, och den största arten inom familjen halvbjörnar. Den mäter ungefär 70 cm och väger som fullvuxen vanligtvis cirka 9 kg. Den är till största delen en nattaktiv allätare som lever på växter, ryggradslösa djur, fisk, kräldjur, mindre däggdjur och fågelägg. Den har gråaktig päls med tät underull. Två av dess mest distinkta karaktäristika är dess tydliga mörka ansiktsmask och att den är så fingerfärdig med sina framtassar. Den har gott minne och kan upprepa komplicerade uppgifter efter lång tid.

Den levde ursprungligen i mellersta och norra Amerika i löv- och blandskog, men dess goda anpassningsförmåga har gjort att den spridit sig till bergsområden, kustnära våtmarker och urbana miljöer. Sedan mitten av 1900-talet finns det även introducerade populationer i Japan, mellersta Europa och i Kaukasus, vilka härstammar från pälsfarmer.

Det svenska trivialnamnet har den fått utifrån sin vana att doppa sin föda i vatten, som om den tvättade den, när den i själva verket letar efter föda i vattnet.

Tvättbjörnen är sedan 2016 listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att hållas, importeras, säljas, födas upp, transporteras, kommersialiseras eller avsiktligt släppas ut i naturen i hela Europeiska unionen. Tvättbjörnen har ett utvecklat socialt beteende och lever inte ensam, som man trodde tidigare, utan ofta i mindre grupper. Revirstorleken varierar starkt, mellan 3 hektar för honor i urbana områden och 50 kvadratkilometer för hanar på prärien. Efter dräktigheten, som varar i ungefär 65 dagar, föder honan en till fem ungar per kull. Även om tvättbjörnar i fångenskap har varit kända för att leva i över 20 år, är deras förväntade livslängd i naturen bara 1,8 till 3,1 år. De flesta tvättbjörnar dör tidigt på grund av jakt, svält, trafikolyckor och andra faror.

Nattaktiv

Smarta Djur
(samling)

Utseende

Tvättbjörnen är 70–85 centimeter lång vilket inkluderar en 20–25 centimeter lång svart- och brunrandig svans. Vid skuldrorna är tvättbjörnen ungefär 25 centimeter hög. Det vuxna djuret väger vanligtvis 4–9 kilogram men vissa exemplar kan väga över 13 kilogram. hanar är oftast något tyngre (15 till 20 procent). Inför vinterdvalan kan de väga upp till 50 procent mer än normalvikten. Den kan då väga så mycket som 20 kilogram, även om detta är sällsynt bland vilt levande tvättbjörnar. Den tyngsta kända individen i naturen hade en vikt på 28,4 kilogram.

Karakteristiskt för arten är den svarta masken kring ögonen (som den har gemensam med bland annat mårdhund), som skiljer sig från resten av det ljusa ansiktet och öronen. Svansen har mörka ringar och liknar svansen hos ringsvanslemuren. Man antar att både ansiktsmasken och svansens kontrastrika teckning förenklar för tvättbjörnen att avläsa andra individers sinnesstämning genom att ansiktsuttryck och kroppshållning visuellt förstärks. Masken kan även minska risken för att djuret bländas av solljus och reflektioner i vatten, och förbättrar mörkerseendet. I övrigt är pälsens täckhår bruna eller gråaktiga. Mörkare tvättbjörnar förekommer huvudsakligen i Europa, eftersom de tidigare var eftertraktade i pälsfarmar och därför var överrepresenterade bland de som släpptes fria. Den täta underullen som utgör nästan 90 procent av hela pälsen isolerar mot kallt väder och består av 2 till 3 cm långa hår.

Tvättbjörnar går i normal passgång endast på fotsulorna varför de betecknas som hälgångare. Benen är jämförelsevis tunna och de kan inte göra några större hopp eller snabba rörelser. De kan ställa sig på bakfötterna och använda sina framfötter som gripverktyg. Tassarna har liksom hos primater fem fingrar som är omslutna av tunna valkar. Klorna är vassa och kan inte dras in. De är försedda med små hår som fungerar som känselorgan.

Djuret har 40 tänder som är anpassade till att de är allätare. Som hos andra rovdjur har hanarna ett penisben som mäter ungefär 10 centimeter och är böjt.

Distribution

Geografi

Kontinenter

Nordamerika

Subkontinenter

Centralamerika

Länder

Belize, Kanada, Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, USA

Biogeografiska områden

Nearktiska regionen, Neotropiska regionen, Palearktiska regionen

WWF-biomer

Mangrove, Tempererad lövskog och blandskog, Tropisk torr skog, Tropiska fuktiga skogar

Tvättbjörnens ursprungliga utbredningsområde är Central- och Nordamerika, det sträcker sig från Panama över Mexiko och hela Förenta Staterna till södra Kanada. Undantag är bara öken och de höga fjällen i Klippiga bergen. Enligt en studie från 2012 tillhör även några exemplar som undersöktes i Colombia arten. För att säkerställa uppgiften behövs en jämförelse med nordamerikanska individer.

Tvättbjörnen har introducerats till Europa, Kaukasus (till exempel Azerbajdzjan), Uzbekistan och Japan. Den europeiska populationen av tvättbjörn härstammar från förrymda och utsläppta individer från pälsfarmer. På grund av detta kategoriseras den huvudsakligen som en introducerad art, men i Tyskland kategoriseras den numera som inhemsk art. I stora delar av Tyskland finns numera stabila populationer. Det finns även bestånd i norra Frankrike. Anmärkningsvärt är att de flesta tvättbjörnar i Tyskland härstammar från två par som släpptes ut 1934 av en jägmästare i Hessen. Den andra tyska populationen uppkom 1945 när en pälsfarm i brandenburgiska Altlandsberg (nära Strausberg) skadades under en bombning och flera individer rymde. Fram till 2002 var båda dessa populationer skilda från varandra. Den 5 mars 2014 påträffades för första gången en vild tvättbjörn på svensk mark, den hittades död i Falsterbo i Skåne. Denna tvättbjörn är en av många som tagit sig från Tyskland till Danmark, och den här gången ända till Sverige. Sedan dess har det förekommit flera rapporter om att tvättbjörnar synts i Sverige.

De tidigaste uppgifterna om tvättbjörnar i urbana områden härstammar från 1920-talet, ifrån förorter till Cincinnati, Ohio. Vid 1950-talet fanns även populationer i Washington, Chicago och Toronto. Sedan 1960-talet har tvättbjörnar observerats i Kassel i Tyskland. Idag lever där 50 till 150 individer per kvadratkilometer, vilket är det tätaste beståndet i Europa.

Tvättbjörnen föredrar löv- och blandskog som är rik på vattendrag, där det finns tillräckligt med föda och gömställen. De undviker öppna biotoper och behöver träd för att klättra upp i vid hot eller när de ska sova. Områden med bokar är dock inte lämpliga för tvättbjörnen då bokens bark är för mjuk för att klättra på. Tvättbjörnar är bra simmare och vistas ofta i närheten av floder eller sjöar. På grund av dess goda anpassningsförmåga sprider sig djuret i även till områden som tycks olämpliga, exempelvis stäpper, urbana miljöer, kustnära våtmarker, bergsområden och regioner som ligger långt norrut.

Biom

Våtmark

Antropogen biom

Urbant djurliv

Myr

Skog

Kärr

Riparian

Förort

Träsk

Skog

Montane skog

Jordbruksmark

Klimatzoner

Tropiskt klimat

Tempererat klimat

Inlandsklimat

Tvättbjörn

Original: Roke Derivative work: Novil Ariandis

Attribution-ShareAlike License

Vanor och livsstil

Tvättbjörnar kan bosätta sig och leva i urbana områden. De föredrar skogrika områden, med ängsmark i närheten av tätorter. Ett vanligt revir kan vara flera kvadratkilometer stort (se ovan), men vid tätorter minskar storleken till endast 3 till 40 hektar för honor och 8 till 80 hektar för hanar. Vid tätorter ligger reviren också tätare. Detta beror huvudsakligen på det stora utbudet av föda. Köksavfall, rester av djurfoder och komposthögar är goda källor till föda. Sedan finns också ett stort antal sov- och födelseplatser. Här föredrar tvättbjörnen stugor, garage och övergivna hus, men den använder också vindar, skorstenar och liknande. För att komma in i huset klättrar den upp för stuprör och närliggande träd.

Sammanfattningsvis kan man säga att de inte ställer några höga krav på föda och boplatser och har lätt att anpassa sig. Därför har de stora framgångar med att bosätta sig i nya områden.

Livsstil

Terrestrisk, Altriciella djur, Grävande djur, Arboreal, Klättra, Vivipari

Säsongsmässigt beteende

Inte en migrant

Kost och Näring

Tvättbjörnar är allätare och lever av en blandad diet av vegetabilier som bär, frukt, nötter och frön, ryggradslösa djur som insekter och maskar samt ryggradsdjur som fiskar, kräldjur, mindre däggdjur och fågelägg. På våren lever de mer av animalisk föda och under hösten huvudsakligen av vegetabilier. Under vintern kan de ha svårt att finna föda och i utbredningsområdets nordliga delar är tvättbjörnar mindre aktiva under denna period för att kompensera bristen på föda.

Tvättbjörnen uppvisar ett beteende vars orsaker länge var oklara för vetenskapen. Innan den äter doppar den födan i vatten, men även om vatten inte finns i närheten, doppar den ändå födan mot marken. Det är från detta beteende som den fått sitt svenska trivialnamn. Emellertid tvättar tvättbjörnen inte sin föda, även om det ser så ut: Först kastar den födan i vattnet och fiskar sedan upp den igen, varefter den undersöker födan grundligt. Beteendet bygger på en medfödd instinkt beroende på att djuret ofta lever på smådjur som lever i grunt vatten, som till exempel snäckor, kräftor, larver eller maskar. Man tolkar detta som ursprunget till djurets tvättbeteende; det verkar som om något först är tjänligt som föda för tvättbjörnen, efter att det har plockats upp ur vatten.

Kost Allätare

Parningsvanor

PARNINGSBETEENDE

Polygynandri

Parningen sker när dagarnas längd ökar, vanligen från slutet av januari till mitten av mars. Det finns dock stora regionala skillnader som inte helt kan förklaras med solljusets påverkan. Till exempel parar sig tvättbjörnar i USA:s södra stater senare än genomsnittet, och i kanadensiska Manitoba sker de flesta parningar senare än i mars, och parningsperioden pågår här fram till juni. Under parningstiden strövar hanarna genom sitt revir och letar efter honor. Hanen försöker eskortera honan under de tre-fyra dagar när hon är parningsberedd. Paren träffas vanligen vid centrala mötesplatser. Parningen omfattar förspel, parningsakt och vilopauser, vilket upprepas, ibland under flera nätter. En del honor parar sig med flera hanar. De undergivna hanarna i gruppen får troligen också tillfälle att para sig då den dominerande hanen inte kan para sig med alla tillgängliga honor. När honan inte blir dräktig vid första tillfället eller när hon förlorar sina ungar tidigt, blir hon i vissa fall åter parningsberedd efter 80 till 140 dagar.

Efter parningen lever honan återigen ensam. Dräktigheten varar vanligtvis 63 till 65 dagars, men allt mellan 54 och 70 dagar har rapporterats, och hon föder två till fem ungar. Stora kullar är vanligast i regioner med hög mortalitet, vilket kan bero på högt jakttryck eller kalla vintrar. Ungarna är vid födelsen blinda och täckta med gulaktiga fjun. De cirka tio centimeter långa ungarna väger 65-75 gram. Första månaden lever de bara av modersmjölk. Efter två till tre veckor öppnar de ögonen. När de är sex till nio veckor, och väger ungefär ett kilogram, lämnar ungarna boet men fortsätter dia i en till två månader till. På hösten skiljs de långsamt från modern. Honor blir vanligtvis könsmogna ungefär ett år senare men för hanarna tar det något längre tid. Medan honorna vanligtvis bosätter sig i närheten av födelseplatsen, letar hanarna efter ett revir längre bort. Det antas vara ett instinktivt beteende för att undvika inavel. I kalla regioner kan honan dela sitt bo med ungarna under den första vintern.