Eurasisk bäver, Bäver
Europeisk bäver (Castor fiber), eurasisk bäver, ofta endast betecknad som bäver, är en art i släktet bävrar som tillhör ordningen gnagare.
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Fo
FolivoraLi
LignivoreSe
SemiakvatiskPr
PrecocialGr
Grävande djurNa
NatatoriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Vi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialDo
DominanshierarkiIn
Inte en migrantE
börjar medMed en kroppslängd (huvud och bål) av 60 till 80 cm är den europeiska bävern lite mindre än den amerikanska bävern. Enligt andra källor har europeisk bäver en större variation i storleken. Därför kan storleken inte användas för att skilja arterna från varandra. Svansen är omkring 30 centimeter lång och ungefär 10 centimeter bred. Europeisk bäver väger vanligen omkring 18 kilogram, den tyngsta kända individen hade en vikt på 31,7 kg. Det finns skillnader i antalet kromosomer och i detaljer av skallens konstruktion mellan den europeiska och den amerikanska arten.
Den europeiska bäverns päls består av en tät underull och av långa täckhår. För att göra pälsen ännu mer vattentät smörjs den in med en vätska (bävergäll) från en körtel som sitter vid svansens rot. Substansen har en myskliknande doft och används även för kommunikationen i samband med parningen. Artens framtassar är ganska små och utrustade med klor. Mellan bakfötternas tår förekommer simhud. Europeisk bäver har ett par extra läppar bakom tänderna och därför fylls munnen inte med vatten när arten gnager under vattenytan. Under dykningen stänger den sina öronöppningar och ögonen täcks av en extra membran (blinkhinna). Svansen är täckt av fjäll.
Europeisk bäver fanns ursprungligen i stora delar av Europa och Asien, men på grund av intensiv jakt för pälsens, köttets och bävergällens skull, tillsammans med habitatförstöring, främst genom utdikning för jordbruk, minskade beståndet avsevärt.
Utanför Sovjetunionen fanns arten under första delen av 1900-talet bara i tre från varandra skilda områden. Europeisk bäver hade vid denna tid bara populationer vid mellersta loppet av floden Elbe, vid Rhône och i södra Norge. Att bävern klarade sig från utrotning i Norge beror på att en enskild markägare fridlyste bävern på sina egna marker redan 1840.
Att bävern höll på att utrotas upptäcktes redan under 1920-talet och därför inrättades skyddszoner. De första skyddszonerna inrättades 1925 i Belarus, men omfattande åtgärder utfördes först efter andra världskriget i andra europeiska områden.
Finland och Österrike hämtade inte bara europeisk bäver för sina våtmarker, utan även individer av amerikansk bäver. I Österrike lyckades dessa djur inte etablera sig, men i Finland finns idag en större population av amerikansk bäver. På grund av omfattande skyddsåtgärder och återinförande i sitt ursprungliga levnadsområde listas arten av IUCN åter som livskraftig (LC) och beståndet uppskattades 2006 till 430 000 individer. Skyddsåtgärderna i Norden var så framgångsrika att det numera tillåts en reglerad jakt.
Europeisk bäver saknas för närvarande på Iberiska halvön, i Italien och på södra Balkan, men även där är det påtänkt att införa arten. På de brittiska öarna återinfördes arten 2007 i ett naturreservat i Lancashire och i maj 2009 ska några individer flyttas till Skottland.
Jakt på europeisk bäver är i de flesta europeiska stater som ingår i EU enligt habitatdirektivet (92/43/EEG) förbjuden. Dessutom ska Natura 2000 områden skapas där bävern förekommer. Undantag är Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige. Där krävs administrativa åtgärder som regler fångst av arten.
I Sverige var arten utrotad omkring 1870 och kom tillbaka under 1920-talet. Mellan 1922 och 1939 hämtades ungefär 80 individer från Norge som fördelades på 19 olika ställen. Idag förekommer arten i centrala delar av landet och längs en bredare strimma vid Norrlands kustlinje.
Bävern lever i närheten av vattenansamlingar där den vid strandlinjen bygger sin bo av grenar, kvistar och slam. Nyttiga för bävern är sjöar och floder i anslutning till skogar med högt grundvattenstånd som ofta drabbas av översvämning. Enligt nyare forskning är de mer flexibla angående levnadsområde och födoämnen än det antogs tidigare.
Arten äter bland annat kvistar, bark, blad och rötter från träd och buskar som står vid vattnet. Typiska träd är vide, björk, al och asp. Dessutom ingår vattenväxter i födan.
Europeisk bäver föder vanligen två till tre ungar åt gången (sällan upp till fem). Parningen sker vanligen i januari eller februari och ungarna föds mellan april och juni. Efter födelsen får ungarna di i cirka tre månader. Ungarna stannar i två år och både föräldrarna och fjolårsungarna hjälper de nya ungarna att lära sig simma, födosöka, fälla träd etc. När könsmognaden infaller efter ungefär två år, lämnar de föräldrarnas revir.
Europeisk bäver kan bli 20-30 år gammal i det vilda, och upp till 35-50 år i fångenskap.
