Spovsnäppa (Calidris ferruginea) är en liten vadare som tillhör familjen snäppor. Den häckar i norra Sibirien och övervintrar främst i Västafrika. Under flyttningen passerar den stora delar av Europa. Arten är talrik men minskar relativt kraftigt i antal. IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.
Förr har den även kallats för bågnäbbad strandvipa, bågpytta och bågnäbbad snäppa. Spovsnäppans vetenskapliga artnamn ferruginea betyder "rostfärgad", efter latinets ferrugo eller ferruginis, "rost av järn".
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
So
SocialMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarC
börjar medSpovsnäppan är något större än kärrsnäppan och mäter 19–21 centimeter. I jämförelse med kärrsnäppan har den en längre svagt nedåtböjd näbb, längre hals och ben och vit undergump. Adult i häckningsdräkt har mönstrad grå ovansida och tegelrött huvud och undersida. På vintern är fågeln ljusgrå ovan och vit undertill, med ett tydligt vitt ögonbrynsstreck. Juvenilen har gråbrun ovansida, vit buk och persikofärgat bröst.
Spovsnäppan är en långflyttande flyttfågel som häckar i norra Sibirien från halvön Jamal och österut till Tjaunskajabukten, och på Nysibiriska öarna och Wrangels ö. Arten flyttar utmed specifika flyttningsrutter och den övervintrar främst i Afrika, där cirka 70% av de individer som flyttar utmed den östatlantiska flyttkorridoren övervintrar i Bijagosöarna i Guinea-Bissau. Den övervintrar även i södra och sydöstra Asien och Australasien. Trots att den har ett östligt häckningsområde är spovsnäppan vanlig i västra Europa under höstflyttningen åt söder, eftersom merparten av flyttningen går i sydvästlig riktning.
Efter häckningen lämnar de adulta fåglarna häckningsområdena före juvenilerna. Hanarna flyttar i början av juli, ungefär tre till fyra veckor innan honorna och först fyra till sex veckor senare flyttar juvenilerna. Arten passerar Europa i juli och når Afrika från mitten av juli till september. Vårflytten påbörjas i slutet av april till maj och de når sina arktiska häckningsområden i början av juni. Under sitt första år stannar många individer i vinterkvarteren och många icke-häckande adulta fåglar översomrar precis söder om häckningsområdena.
Spovsnäppan är utanför häckningen en social fågel som bildar flockar med andra småvadare, särskilt med kärrsnäppan. Dessa flockar kan ute vid kusten bestå av flera hundra individer men brukar vara mindre inåt land.
Den födosäker i våt lera på myrar och vid kusten och lokaliserar oftast födan med hjälp av synen. De lever främst av insekter och små ryggradslösa djur.
Spovsnäppan häckar på den högarktiska tundran under perioden juni–juli. Den placerar sitt bo på något upphöjda platser på låglandsmark, gärna på flacka sydsluttningar men även utmed kusten och på öar. Den föredrar öppen tundra i närheten av våtmark eller pölar med smältvatten. Hanen utför spelflykt under parningsleken. Boet placeras direkt på marken och honan lägger i genomsnitt tre till fyra ägg.
Spovsnäppan har ett mycket stort utbredningsområde och dess population är stor, troligen över en miljon individer. Studier i en art av artens övervintringsområden i Australien och Nya Zeeland visar dock på en kraftig minskning, troligen på grund av habitatförlust vid viktiga rastplatser kring Gula havet. Internationella naturvårdsunionen kategoriserade därför arten som nära hotad 2015.
I Indien hotas övervintrande spovsnäppa av fångst, habitatförlust och minskad nederbörd som ändrar salthalten. En viktig övervintringsplats i Namibia, Walvis Bay, har också påverkats av vägbyggen, exploatering och störningar från turism. Spovsnäppan är också mottaglig för fågelinfluensa och fågelburen botulism och kan därför påverkas negativt av eventuella framtida utbrott.
