Knipa (Bucephala clangula) är en andfågel som förekommer cirkumpolärt i Skandinavien, norra Ryssland och norra Nordamerika. Fågeln häckar i trädhål vid floder, sjöar och våtmarker. I flykten hörs ett typiskt visslande ljud från vingarna. Knipan är talrik och beståndet anses vara livskraftigt.
Knipan är en medelstor, kompakt dykand med ett stort, lätt toppigt huvud som ser ut som en rundad knopp ovanpå den korta halsen. Den mäter 40–48 cm på längden, har ett vingspann på 62–77 cm och når en vikt av 500 till 1300 gram. Den har en liten trekantig näbb och gula ögon.
Hanen i praktdräkt har en svartvit dräkt och ett skimrande grönsvart huvud med en stor vit fläck mellan näbben och ögat. Under sommaren anlägger hanen en eklipsdräkt då den liknar honan, men har mörkare brunt huvud, och ofta med delar av praktdräkten på vingarna.
Honan har grå kropp, vit buk, brunt huvud och en varierande vit halsring. Dess gråa näbb har en gul och svart näbbspets. Juvenila individer liknar honan, men saknar halsband, har mörkt öga och är brunare på kroppen och näbben saknar gult. I flykten har både hane och hona ett vitt område på vingens inre del, honans avdelas av flera mörka band.
Enda förväxlingsrisken är islandsknipan (Bucephala islandica) som förekommer i Nordamerika och på just Island. Hanen hos denna art har dock blålilaglänsande huvud och en större, mer halvmåneformad fläck framför ögat. Ryggen är vidare svartare, näbben kortare och huvudformen annorlunda. Hona islandsknipa har mer gult på näbben.
Merparten av världspopulationen är flyttfåglar. De häckar cirkumpolärt över tajgaregionen i boreala Skandinavien, norra Ryssland, Kanada och norra USA Nordamerika och övervintrar längre söderut, eller i anslutning till häckningsområdet om där förekommer öppet vatten.
Knipan delas vanligtvis upp i två underarter:
Genom utplacering av holkar har en häckningspopulation etablerats i Skottland.
Födan består av små fiskar, snäckor, kräftdjur, växtdelar och insekter samt deras larver. För att nå bytet dyker knipan ibland ned så djupt som åtta meter.
Knipan häckar vid floder, sjöar och våtmarker. Vintertid förekommer den vid isfria floder, sjöar och utmed kusten i alltifrån par till större flockar. Häckningen inleds tidig vår med att hanarna spelar. Samtidigt som han ger ifrån sig ett knirrande ljud gungar han ner och slänger huvudet bakåt över ryggen. Den lägger tio till tolv grönaktiga ägg i en trädhåla som skapats naturligt eller av någon av de större hackspettarna, eller i holkar.
Arten har ett stort utbredningsområde och det finns inga tecken på vare sig några substantiella hot eller att populationen minskar. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 2,7 och 4,7 miljoner individer, varav det i Europa tros häcka mellan 489 000 och 623 000 par.
Även i Sverige anses den vara livskraftig och är ej upptagen på Artdatabankens rödlista. En pågående minskning i antal noteras dock. 2018 uppskattades det svenska beståndet till 65 000 par.
