Rödvingetrupial (Agelaius phoeniceus) är en mycket talrik nord- och centralamerikansk fågelart inom familjen trupialer.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Al
AllätareAllätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Te
TerrestriskAl
Altriciella djurAr
ArborealZo
ZoochoryRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Sa
SamladePo
PolygyniSo
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
De
Delvis migrerandeR
börjar medRödvingetrupialen är en 17–23 centimeter lång rätt satt och bredvingad trupial med en tunn, konformad näbb och medellång stjärt. Hanen är lätt att känna igen med sin glansigt svarta dräkt och de röda skuldrorna som gett arten dess namn. Nedanför det röda syns även ett gult vingband. Honan är genomgående mörkbrun och kraftigt streckad, med blekare bröst, rostkantade ryggfjädrar, vitaktigt ögonbryn och gulaktig anstrykning runt näbben.
Hanen hos underarterna i californicus-gruppen samt mexikanska gubernator saknar det gula vingbandet och honan är mörkare med helmörk buk och undre stjärttäckare. I Kalifornien finns risk för förväxling med närbesläktade arten kalifornientrupial. Den har spetsigare vingar, mörkare röd skulderfläck och vitt istället för gult vingband hos hanen, medan honan är mörkt gråbrun utan rostfärgade inslag ovan.
Rödvingetrupialen häckar från Alaska och Newfoundland söderut till Florida, Mexikanska golfen, Mexiko och Guatemala med isolerade populationer i västra El Salvador, nordvästra Honduras och nordvästra Costa Rica. Vintertid ses den så långt norrut som Pennsylvania och British Columbia, men nordliga populationer är generellt flyttfåglar som övervintrar söderut till Mexiko och södra USA. Det finns hela 24 underarter av rödvingetrupialen med följande utbredning:
Underarterna matudae och brevirostris inkluderas ofta i richmondi. Underarten gubernator har föreslagits utgöra en egen art, ofta inkluderande californicus-gruppen. Möjligen var den tidigare en isolerad population, men övergår numera i nelsoni.
Rödvingetrupialen bebor öppna gräsrika områden, helst i våtmarker, framför allt de med kaveldun. Den påträffas även i torrare områden där den bebor ängar, prärier och igenväxande fält.
Rödvingetrupialen är en allätare. Den intar huvudsakligen vegetabilisk föda som ogräsfrön och säd, men en fjärdedel av födan är animalisk, än mer så under häckningssäsongen. Den föredrar insekter som trollsländor, flicksländor och jungfrusländor, malar, flugor och fjärilar, men tar även sniglar, grodor, fågelägg, maskar, mollusker, spindlar och till och med as. Den äter även blåbär, björnbär och annan frukt när den finns tillgänglig. I slutet av sommaren och på hösten samlas stora mängder rödvingetrupialer på fält för att födosöka, ofta tillsammans med stare, brunhuvad kostare och mindre båtstjärt.
Rödvingetrupialen häckar i lösa kolonier bland kaveldun, gräs, säv eller i al- eller pilsnår. Enbart honan bygger boet, en korg av gräs, säv och mossa, fodrad med lera och lägger två till fyra ägg däri. Äggen ruvas i elva till 13 dagar och ungarna är flygga elva till 14 dagar efter kläckning.
Fågeln har ett polygynt häckningsbeteende, där hanar kan försvara upp till tio honor. Honor kan dock para sig med andra hanar och lägger ofta kullar där äggen har flera olika pappor. Den kan föda upp två till tre kullar per säsong, i ett nytt bo för varje kull.
Predation av ägg och ungar är ganska vanligt, av ormar, mink, tvättbjörn och andra fåglar, till och med så små som kärrgärdsmygen. Ibland boparasiteras den även av brunhuvad kostare.Fågeln har utvecklat ett försvar mot predationen. Genom att häcka i kolonier, över vatten och ljuda varningsläten minskas risken. Framför allt hanarna ägnar sig också åt att aggressivt jaga bort ovälkomna besökare och kan attackera inte bara större fåglar utan också människor.
Rödvingetrupialen har ett mycket stort utbredningsområde, men minskar i antal, mellan 1966 och 2014 med 30%. Fortfarande är den dock en av Nord- och Centralamerikas vanligaste tättingar med en uppskattad världspopulation på hela 130 miljoner individer. Internationella naturvårdsunionen kategoriserar den som livskraftig.
