Amerikansk kopparand (Oxyura jamaicensis) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar. Den är en relativt liten och satt dykand med styva stjärtfjädrar. Hanen har kopparröd dräkt med svart hjässa, vit kind och blå näbb. Honan är gråbrun med ett streck på kinden. Arten förekommer ursprungligen i Nordamerika och Västindien, men har införts i Europa där den utgör ett påtagligt hot mot den inhemska kopparanden genom hybridisering. Det vilda nordamerikanska beståndet minskar dock i antal.
Amerikansk kopparand är en liten och satt dykand med tjock hals och långa stela stjärtfjädrar som sticker rakt upp när fågeln är inaktiv. Näbben är liksom hos andra kopparänder relativt stor och svullen. Hanen är större än honan, 37–43 cm mot 35–41 cm. Adulta hanar har roströd kropp, blå näbb och vitt ansikte med svart hjässa. Adulta honor har gråbrun kropp med gråaktigt ansikte och mörkare näbb, hjässa och en rand på kinden. Deras ben är placerade långt bak på kroppen vilket gör att de rör sig klumpigt på land och därför mestadels befinner sig i vattnet. De har ett komplext ruggningssystem varför de är svåra att åldersbestämma i fält.
Amerikanska kopparanden förekommer i Nordamerika, där den häckar dels i Västindien, dels i västra Nordamerika från Alaska till Kanada (British Columbia österut till Manitoba) söderut tull Baja California och centrala Mexiko. Spridda populationer finns även i nordost från gränsen mot Kanada i området kring de Stora sjöarna söderut till North och South Carolina och östra USA. Vintertid påträffas den från sydvästra British Columbia genom södra USA söderut till El Salvador.
Tidigare behandlades andinsk kopparand (O. ferruginea) som en underart till amerikansk kopparand, och vissa gör det fortfarande.
Amerikansk kopparand har observerats många gånger i Sverige och häckning har förekommit. Ett par häckade mellan 1996 och 1997 i Tannetjärnen, Nordanstigs kommun i Hälsingland, och ett par 2004 i Skåra viltvatten i Södermanland. Sedan 2005 är skyddsjakt på amerikansk kopparand tillåten i Sverige.
Amerikanska kopparanden häckar i sjöar, våtmarker och dammar. Den övervintrar i isfria vikar vid kusten, och i ofrusna sjöar och dammar. Arten födosöker genom att dyka och simma under vattnet. Födan består mestadels av frön och rötter av vattenväxter, vatteninsekter och kräftdjur. Den bygger bo i tät vegetation nära vatten. Par ombildas varje år. De har specifika uppvisningsbeteenden under inledningen av häckningen. De skapar ett trummande läten med hjälp av en uppblåst strupsäck, rör huvudet i kraftiga rörelser och reser sin korta tofs på huvudet.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
