Gulärla (Motacilla flava) är en fågel av familjen ärlor i ordningen tättingar. Den delas upp i en mängd underarter och dess systematik är omdiskuterad och komplicerad. Idag bryts ofta östlig gulärla med sina fyra underarter ut som en egen art. Arten häckar över stora delar av tempererade palearktiska landmassan. Gulärlan påminner om sädesärlan, både till formen och beteendet. Den adulta fågeln har övervägande gul undersida och olivfärgad till grå ovansida, där honans fjäderdräkt är mattare. Fjäderdräkten skiljer sig mycket mellan de många underarterna, speciellt vad gäller teckningen på huvudet.
Gulärlan är en insektsätare som mest uppträder i öppna biotoper och häckar ofta nära vatten. Under flyttning uppträder den på betesmark eller åkrar. Den placerar sitt bo på marken, väl dolt i vegetationen. Den lägger normalt 4-8 spräckliga ägg som mest ruvas i 12–13 dagar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som blir flygfärdiga efter 16-18 dagar. Arten minskar i antal men kategoriseras fortfarande som livskraftig (LC).
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
In
InsektsätareKö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Gr
GranivoreTe
TerrestriskSa
SamladeOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Ar
ArborealAl
Altriciella djurRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
De
Delvis migrerandeW
börjar medGulärlan är till formen ganska lik sädesärlan och precis som sina släktingar vickar den ofta på den långa stjärten, som dock är den kortaste hos de europeiska ärlorna. Den mäter 15–16 cm på längden enligt Svensson et al. 2009, medan Brazil 2009 uppger 16–18 cm och väger11,2–26,4 gram. Den adulta hanen har i stora drag en olivfärgad till grågrön ovansida och gul undersida. Ryggen, vingpennornas kanter, underkropp och undre stjärttäckare är gula. Stjärtpennorna är svarta och vingpennorna olivfärgade. Honans färger är mattare och ryggsidan mera gråaktig än hanens. Även hanen blir under hösten mörkare. Juvenilen är mindre kontrastrik med en generellt brunare ovansida och ljusare och mindre gul undersida.
Huvudteckningen hos framförallt häckande hanar varierar beroende på underart, men även färgton på rygg och färg på strupen varierar. Att skilja underarterna åt kan vara mycket svårt, ibland omöjligt då flera underarter hybridiserar och underarterna även uppvisar klinala förändringar inom sitt utbredningsområde. Se vidare Underarter och dess morfologiska skillnader
Följande lista baseras Clements et al. 2019 och beskrivningarna på Tyler 2004. Teckningen refererar till den adulta hanen om inget annat anges:
Nominatformen M. f. flava och M. f. flavissima bildar en smal hybridzon i norra Frankrike.
Tidigare behandlades östlig gulärla som underarter till gulärla. Dock råder oenighet hur taxonet plexa ska behandlas och därmed var gränsen går mellan arterna. Här förs den till östlig gulärla, medan andra inkluderar den som en del av thunbergi. Hanarna hos plexa är visserligen mycket lika thunbergi, men örontäckarna är mörkare, hjässan ljusare och den har bara ett rudimentärt ögonbrynsstreck. Studier i västra Sibirien visar dock att fåglar som liknar thunbergi/plexa där bebor myrar, medan gulärletaxonet beema som förekommer i samma område håller till i våtmarksområden kring floder, vilket tyder på att de bör behandlas som skilda arter.
Gulärlan häckar i merparten av de tempererade delarna av Europa och Asien men det finns även en mindre population i Alaska i Nordamerika. Generellt häckar den från Atlantkusten till Stillahavskusten förutom i ökenområden och på de nordligaste tundrorna i centrala Ryssland där den häckar så långt österut som till Kolyma. I de varmare delarna av utbredningsområdet, som Västeuropa är den en stannfågel medan populationerna i öster och norr är flyttfåglar och flyttar vintertid till Afrika och södra Asien. Populationen som häckar vid Beringia i Nordamerika övervintrar längre söderut utmed Stillahavskusten.
I Sverige häckar gulärlan i hela landet. I södra Sverige, så långt norrut som till den biologiska norrlandsgränsen häckar underarten flava, ibland kallad "sydlig gulärla". I resten av landet häckar underarten thunbergi, ibland kallad "nordlig gulärla".
Gulärlan liknar till levnadssättet sädesärlan, men den vistas inte så gärna nära mänsklig bebyggelse. Den är en insektsätare som mest uppträder i öppna biotoper. Arten häckar ofta nära vatten, exempelvis på blöt hagmark, betade fuktiga strandängar, i utkanten av våtmarker, på gräsig myrmark, högmossar och liknande. Den häckar även i ren jordbruksmiljö och lokalt i norr även på kalhyggen. Om hösten flyttar den i flock och rastar då gärna bland betande djur eller på åkermark. Stora höstflockar övernattar ibland i vassar, ibland uppemot 5000 individer. I norra Europa återvänder flyttande individer tidigare om våren än sädesärlan. Gulärlan är insektsätare men dess födoval är inte välkänt. Hos vissa populationer utgör fjädermyggor en stor del av födan men födovalet varierar kraftigt från bladlöss till trollsländor. Den högsta kända åldern är 8 år och 9 månader.
Den placerar sitt bo på marken, väl dolt i vegetationen som i en grästuva eller liknande. Det skålformade boet byggs av torrt gräs som fodras med hår, fjädrar och dylikt. Den lägger normalt 4-8 spräckliga ägg som mest ruvas av honan i 12–13 dagar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som lämnar boet efter 12–13 dagar men blir fullt flygga först efter ytterligare 4–5 dagar. I dess södra utbredningsområde förekommer två kullar per häckningssäsong.
Gulärlan har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor global population som grovt uppskattas till mellan 48 400 000–168 000 000 individer. Den globala populationen minskar, men inte så mycket att arten bedöms som hotad utan BirdLife International kategoriserar gulärlan som livskraftig (LC).
En studie från mitten av 2000-talet uppskattade den totala gulärlepopulationen i Sverige till cirka 360 000 par och av detta utgjorde populationen av sydlig gulärla, flava cirka 15 000 par. Fram tills 2015 ansågs minskningen av populationen flava i Sverige vara så pass kraftig att taxonet kategoriseras som sårbar (VU) av ArtDatabanken, SLU. Främsta orsaken är habitatförstöring vilket beror på minskningen av häckningsbiotoper som betade fuktiga strandängar. Från och med 2015 års rödlista förs den återigen till kategorin livskraftig. Nordlig gulärla thunbergii har inte kategoriserats som hotad.
